Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämmer deras förändring (eller utveckling), kan kallas
sjäi, och för så vidt han har denna betydelse icke blott
för det eller det tinget, utan för hela världen, blir han
världssjäl, såsom han ock af Platon kallas. För så vidt
han åter endast betraktas från den abstrakta synpunkten,
att han ger begränsning och mått, vare sig i rummet eller
i tiden, utan att man reflekterar därpå att han är en dylik
rörande och harmoniskt bildande kraft, så är han den i
världen inneboende matematiska principen, hvilken gör,
att allting där kan behandlas efter måttstocken af tal och
figur. Åfven denna senare fattning af idéen såsom den i
världen ingående matematiska tanken är af Platon
begagnad och framhållen, och vid tillfällen, då sådant sker,
får hans framställning ett starkt släkttycke med
pytagoreis-men. De tre nu nämnda ställningar, hvilka enligt Platon
det ideella elementet kan intaga i eller i förhållande till
världen, nämligen såsom släkt- ock artbegrepp, såsom
världssjäl och såsom matematisk tanke, hafva hos följande
systemer återkommit och trädt i förgrunden: den första
hos Aristoteles, den andra hos stoikerna, den tredje hos
gamla Akademien.
Vi hafva nu sett, hvilka de två elementer äro, som
enligt Platon i världen ingå, och huru det ideella där
förhåller sig till det icke-ideella. Hvarifrån nu det förra
elementet kommer, det är klart: det kommer ifrån, eller det
är, idévärlden.’ Men det icke-ideella elementet, hvarifrån
kommer det? Då det är den rena negativiteten eller det
tomma intet, så kunde man väl därpå svara, att det
kommer ingenstädes ifrån; men huru låter det sig i världen
förena med idéen eller den positiva principen? Eftersom
det är ett faktum, att de äro förenade, hvar ligger
grunden för denna förening? I den positiva principen ligger
han icke: idéen är allt, och allt utesluter intet; i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
