Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
negativa principen ligger han icke: denna är det
väsen-lösa intet, och intet utesluter något. Hvar ligger han d&?
Den nyare filosofien har sökt denna grund inom det med
personlighetsbegreppet upptäckta omr&det. Jag vill icke
påstå, att grunden där ännu blifvit funnen, så att därmed
alla motsägelser voro häfda; men nog har man varit
honom på spåren. För Platon var detta område ännu icke
upplåtet. Han kunde därför på den anförda frågan icke
gifva något filosofiskt svar. I sin mytiska framställning
låter han den negativa principen vara förutsatt och låter
sedan demiurgen eller världsskaparen förena, den med den
positiva, hvarigenom värld ssjälen uppstod. I världssjälen,
såsom den allt omfattande formen och måttgifvande
enheten, inbildas sedermera hela den konkreta kroppsliga
verkligheten, och den ursprunglige världsskaparen
öfver-låter därvid en del af utförandet åt underordnade makter.
Hvad åter angår skälet till världsskapelsen, så angifves
detta vara Guds godhet. Såsom god måste han vilja det
goda. »Och — heter det (Tim. 30) — emedan Gud ville,
att allt skulle vara godt, och, såvidt möjligt vore,
ingenting dåligt, så tog han allt, hvad som var synbart och ej
befann sig i tillstånd af hvila, utan var stadt i
oregelmässig och oordnad rörelse, och förde det från oordning
till ordning, emedan han ansåg den senare ojämförligt
bättre än den förra. Och det hvarken var eller är
höf-viskt för den bäste att göra någonting annat än det
skönaste. När han nu tänkte efter, fann han, att bland de
till sin natur synbara tingen ingenting oförnuftigt
någonsin skulle kunna vara skönare än det förnuftbegåfvade,
men att förnuft aldrig skulle kunna tillkomma någon utan
själ. I denna öfvertygelse alltså bildade han universum,
i det han insatte förnuft i själen och själen i en kropp,
för att dymedelst hafva åstadkommit det naturenligt skö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
