Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S& skulle då i den riktiga staten styrelsen
öfverläm-nas åt de bäste. Den norm, efter hvilken desse borde
handhafva statens styrelse, skulle vara insikten om det
bästa, rättrådigheten i hennes tillämpning på de enskilda
fallen. Men eftersom de enskilda fallen vore af en
oändligt skiftande art, hvarvid den riktiga tillämpningen kräfde
de finaste nyanseringar, så kunde Platon åt de skrifna
lagarne, för hvilka dylika nyanseringar äro omöjliga, icke
tillerkänna någon högre betydelse än den att vara
nöd-fallsmedel. De styrande kunde icke hinna med att själfva
handhafva rättens tillämpning i hvarje punkt af statens
lif; de finge därför begagna sig af andra såsom medel för
denna tillämpning, och de positiva lagarne blefve då de
oumbärliga förhållningsregler, efter hvilka desse hade att
handla för att icke komma i strid med den anda, som
skulle genomtränga staten i dess helhet.
De styrde i den platonska staten utgjorde tvenne
stånd: väktarnes eller krigarnes stånd, som ägde att
bevaka och vidmakthålla statens inre och yttre säkerhet,
samt det närande ståndet, som ägde att sköta jorden,
idka handtverk, handel o. s. v. Dessa tvenne stånd
tillsammans med det förut omnämnda, de styrandes, bildade
tillsammans ett helt, motsvarande själen betraktad såsom
ett helt af de tre förut omtalade delarne eller
förmögenheterna. Det styrande ståndet, som inom staten var det
högsta och hade sin uppmärksamhet omedelbart riktad på
den idé, till hvars förverkligande staten skulle ledas,
motsvarade själens förnuft; det närande ståndet, hvars arbete
gick ut på tillfredsställande af de sinnliga behofven,
motsvarande själens sinnlighet; väktar- eller krigarståndet
slutligen, hvars uppgift var af en afvärjande art,
motsvarade själens förmedlande del. Och likasom statens
ändamål i det hela var förverkligandet af rättrådigheten, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
