- Project Runeberg -  Samlade predikningar / Samlade predikningar II /
150

[MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

annan väg. Börjar du bliva duktig i dina egna ögon,
står du fallet mycket nära. När du ser en troende
framträda duktig och karsk i förlitande på sin egen
starkhet och vishet och kraft, stig litet åt sidan, att
han icke, när han faller, faller över dig och krossar
även dig i sitt fall. Ty falla skall han.

»Vaken och bedjen», tillägger nu Frälsaren, »att I
icke mån komma i frestelse. Anden är villig men
köttet är svagt.» Med frestelse menas sådana
omständigheter eller förhållanden, som kunde föranleda
lärjungarna att förneka Kristus, övergiva honom och
gå tillbaka till världen.

Nu säger Frälsaren till sina lärjungar: »Hållen
eder vakande och bedjen, att I icke genom det lidande
och de svårigheter, som nu förestå, måtten varda
brakta på fall.» Frälsaren visste väl, att de skulle falla.
Men deras fall var dock icke oundvikligt. Det hade
kunnat förebyggas, om de hade hållit sig vakande och
bedit. Men nu gick det i fullbordan, som
Frälsaren förut hade sagt, icke genom hans förvållande
utan genom deras eget. »Anden är villig»,
fortsätter Frälsaren, »men köttet är svagt.» Till andeii
voro lärjungarna innerligt tillgivna Frälsaren.
Ingenting mindre kunde de vilja och ingenting bittrare
kunde de tänka sig än att avfalla från honom och gå
tillbaka till synden igen. När Frälsaren en gång
frågade dem: »Icke viljen också I gå bort?» svarade
Petrus i sitt och de andras namn: »Herre, till vem
skola vi gå, du har det eviga livets ord?» Det var
alldeles omöjligt att gå bort, menade han. De kunde
icke tänka sig, huru de skulle kunna leva honom
förutan. Det var den rena, uppriktiga, gudfruktiga anden,
som var uti dem, och som ännu är uti alla, som i
sanning tro på Jesus. Det var den anden utan falsk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwpred/2/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free