Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
dessa samma människor nu ha. Men så kommer en
annan dag, då under andra förhållanden detta samma,
som de sade vara omöjligt, blir en verklighet, och då
måste var och en medgiva, att det är möjligt. Kristi
uppståndelse är genom så avgörande historiska
vittnesbörd till sin verklighet bekräftad, att det icke är värt,
att man säger, att det är omöjligt; ty det är i alla fall
en verklighet.
Vi vilja nu återgå till berättelsen i vår text. När
kvinnorna om söndagsmorgonen kommo för att
balsamera Jesu lekamen, kommo de så bittida, att solen
ännu icke var uppgången. På vägen voro de
bekymrade över och rådgjorde om, vem som skulle
hjälpa dem att vältra stenen från gravens dörr. De
hade nämligen varit härvarande på fredagsaftonen och
sett, huru man vältrade en stor sten för dörren till
graven. Graven var en i klippan uthuggen
gravkammare av det hos judarna vanliga slaget. Själva
kände de, att de voro svaga, så att de icke ägde
förmåga att vältra undan den stora stenen. Och nu
undrade de, huru det skulle gå till att få bort den.
De fruktade icke för den vakt, som Pilatus hade satt
vid graven, ty den hade han satt dit på sabbaten, då
kvinnorna hade hållit sig stilla. De hade på sabbaten
icke varit ute vid graven, på det de icke skulle bryta
Mose lag. Därför visste de icke av någon vakt. Hade
de tänkt därpå, hade de väl aldrig vågat sig dit.
Men då de nu gingo på vägen ut till graven,
fingo de på avstånd se, att stenen var awältrad ifrån
gravens dörr. Huru det gått till, visste de icke. Men
evangelisten Matteus berättar, att en ängel hade stigit
ned ifrån himmelen och vältrat stenen ifrån dörren och
satt sig på den. Och väktarne blevo så förfärade, att
de skälvde av fruktan och voro såsom döda. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
