Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Det var i alla fall väl, att Tomas stod på sig, så att
man fick ännu ett vittnesbörd om, att Kristus verkligen
var uppstånden. Ty, som sagt, det ligger dock inom
möjlighetens område, att man kan se ett spöke och
tro, att det är en verklig människa. Men man kan
icke taga på ett spöke och ändå tro, att det är en
kropp.
När nu lärjungarna åtta dagar senare voro
samlade, stod Jesus åter igen mitt ibland dem. Han hade
säkerligen följt Tomas i alla hans tankar. Han visste
väl, vad dessa lärjungar hade för sig, och han
skyndade därför att ännu en gång uppsöka dem för att
komma Tomas till hjälp i hans otro. Tomas’ otro
var icke av samma beskaffenhet som världens; ty hon
tror icke, därför att hon icke vill tro, såsom det heter:
Detta är domen, att ljuset har kommit i världen, och
människorna älskade mörkret mer än ljuset, emedan
deras gärningar voro onda. Men Tomas otro var icke
sådan: nej, han ville gärna tro, och ingenting hade för
honom varit så härligt som det, att Kristus verkligen
vore uppstånden. Men han förmådde icke tro detta.
Han tyckte sig icke ha tillräckligt vittnesbörd därför.
Då kommer Jesus för att hjälpa honom från hans otro,
på det han måtte tro. Man kan tänka sig, vad det
skall ha överraskat Tomas, att höra Mästarens röst,
just då han står och försäkrar, att det icke kommer
i fråga, att[ han tror. Man plägar ofta tala om »den
saliga skammen» med anledning av profeten Hesekiels
ord i hans 16 kapitels 63 vers. Men har någonsin
»den saliga skammen» riktigt varit å färde, så var det
väl här, då Tomas mitt under sina försäkringar, att
han icke kunde tro, får höra sin egen mästare säga:
frid vare eder! Han sade till dem »frid», ty lärjungarna
voro ännu oroliga och ängsliga. Det hade gått åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
