Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 69 —
drunkna vi i dina förtjänster, din dygd, din vishet och din vältalighet. Vi
önskade veta. vem du är, och nu veta vi det.
Vinicius var nöid, ty han trodde, att om man visade denne man på ett
spår, skulle han följa det som en hund och icke vila, förrän han nått sitt mål.
— Gott. sade han. behöver du någon fingervisning?
— Jag behöver vapen.
— Vad för vapen? fråeade Vinicius förvånad.
Greken sträckte fram sin ena hand, och med den andra gjorde han en
gest. som om han räknade penarar.
— Tiderna äro så dåliga, sade han med en suck.
— Du skall alltså bli den åsna, som erövrar en fästning med en
penning-pung, anmärkte Petronius.
— Tae är bara en fattig filosof, herre, svarade Chilon ödmjukt, men du
har penear.
Vinicius ka=tade till hnnom en påse, som greken uoofångade i luften,
fastän han verkligen saknade två fingrar på högra handen.
Därnå Ivfte han sitt huvud och sade:
— Herre, iaer ve† redan mer än du tror. Tatr knm pi hit med t^mma
händer. Tae vet, att det icke är Aulus. «om rövat bort henne, tv iat" hsr ta’at
med hans slavar. Tacr vet, att hon icke är i palatset, tv där äro alla
sv=se1-satta med det sjuka, kejserliga barnet. Jag anar också, varför du föredrar
att söka rätt på flickan med min hiälo i stället för att söka hjälp hos Cæsars
soldater. Tag vet, att en slav, som stammar från samma land, som hnn siälv,
hjälpt henne nå flykten. Han kan ej ha sökt hjälp av slavar, ty slavar hjälpa
varandra inbördes. Blott hans trosförvanter kunna ha bistått honom.
— Hör du, Vinicius, avbröt Petronius, det är just vad jag sade dig.
— En stor ära för mig, sade Chilon.
— Flickan, herre, fortsatte han och vände sig åter till Vinicius, dyrkar
säkerligen samma gud som Pomponia, den dvedieaste bland romarinnor. Tag
har även hört talas om, att Pomponia misstänkts för att dvrka främmande
gudar, men jag har ej av hennes slavar kunnat få reda på. vad slags
gudomlighet det är, och vad hans bekännare kallas. Om jag visste det, skulle jag
uppsöka dem, bli den frommaste bland dem och vinna deras förtroende. Men
du, herre, som ju har tillbringat några dagar i Aulus’ hus, kanske du vet
något om detta ?
-—- Nej, svarade Vinicius.
— Nu haven I, ädla herrar, stälH en del frågor till mig, och jae har
svarat. Til’åt nu, att jag frågar. Har du, ädle tribun, icke sett några
gudabilder, något offer eller nåcron amulett på Pomponia eller Lvgia ? Har du
ej sett dem rita något tecken eller någon symbol, som de endast själva
förstodo ?
— Symbol? Vänta! To. en eång såg jag Lvgia rita en fisk i sanden.
— En fisk? Jaså! Ritade hon den en gång eller flera gånger?
— En gång.
— Och du är säker på. att det var en fisk. hon ritade?
— Alldeles säkert, svarade Vinicius ivrigt. Gissar du vad det betyder?
— Om jag gissar det! utropade Chilon.
Han bugade sig till avsked o<~h sade:
— Må Fortuna utströ sina gåvor över er, ädla herrar!
— Säg till en av slavarna, att du får en mantel, ropade Petronius efter
honom.
— Odysseus tackar disr å Thersites’ vägnar, svarade greken.
Han bugade sig ånyo och gick.
— Vad tycker du om denna ädle vise? fråeade Petronius.
— Jag tror, att han skall finna Lygia, svarade Vinicius glatt, men jag tror
också, att om det funnes ett skurkarnas rike, skulle din filosof väljas til!
konung där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
