Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 87
för allt, som ej rör Lygia och att du endast sysslar med henne. Vid Pollux!
Finn henne snart, eljest kommer du att förvandlas till den egyptiska sfinx,
som förälskat sig i den bleka månen och sedan dess varit döv och likgiltig för
allt annat, endast väntande på natten, för att han skall få betrakta henne
med sina stenögon.
Genomströva staden så mycket du vill i förklädnad och besök de kristna
bönehusen tillsamman med denne filosof. Allt som håller hoppet vid liv och
dödar tiden, är lovvärt. Men jag ber dig om en sak: Den där Ursus,
Lygias slav, lär vara utomordentligt stark; därför bör du leja Croton och taga
honom med dig på dina strövtåg. Det är i varje fall tryggare. De kristna
äro nog inga sådana skurkar, som det påstås. Då de rövade bort Lygia, visade
de ju, att de icke förstå skämt, då det gäller ett litet lamm i deras hjord. Jag
vet, att om du får syn på Lygia, kommer du genast att vilja taga henne med
dig hem, men hur tror du detta skall lyckas, om du endast har Chilon
Chi-lonides till din hjälp? Croton däremot skall nog klara skivan, även om tio
sådana lygier som Ursus skulle försvara henne. Låt icke Chilon lura dig
alltför mycket, men spara icke på slantarna för Croton. Det är det bästa
råd, jag kan giva dig.
Här talar man icke mer om det lilla kejsarbarnet, eller att hon dött på
grund av häxeri. Endast Poppæa bringar någon gång detta ämne på tal, men
Cæsars tankar syssla med annat. Om det för övrigt är sant, som man
påstår, att den gudomliga härskarinnan åter befinner sig i lyckliga
omständigheter, kommer väl minnet av barnet att försvinna spårlöst även från hennes
sinne. Vi befinna oss nu sedan några dagar tillbaka i Neapolis eller rättare
sagt i Bajæ.. Om du är i stånd att tänka på något annat än Lygia, har väl
ekot ar vår vistelse här även nått dina öron, ty Rom talar säkerligen icke
om något annat för närvarande. Vi ha alltså farit raka vägen till Bajæ, där
minnet av vår moder genast vaknade och samvetskvalen gåvo sig tillkänna.
Vet du, hur långt Cæsar redan kommit? Till och med mordet på modern
har endast blivit ett passande ämne till en dikt för honom. Förr kunde han
känna verkliga samvetskval, men nu, då han är övertygad om, att ingen gud
vågar utkräva hämnd på honom, endast hycklar han ånger för att
människorna skola röras av hans öde. Ibland far han upp från sitt läger mitt i natten
och påstår, att furier förfölja honom; han väcker oss, intager ställningar
som en skådespelare, som spelar Orestes* roll, deklamerar grekiska verser och
ger akt på, om vi beundra honom. Och vi beundra honom! I stället för att
säga till honom: "Gå och lägg dig, gycklare!" försvara vi denne store
konstnär för furirerna. Vid Castor! Du har naturligtvis hört talas om, att han
redan uppträtt offentligt i Neapolis. Alla grekiska äventyrare i Neapolis
kommo samman och fyllde arenan med så förfärliga dofter av vitlök och
ut-dunstningar, att jag tackade gudarna, att jag slapp sitta på de första
bän-kirna med hovet utan i stället fick vara bakom scenen hos Cæsar. Och kan
du tänka dig: han var rädd. Han ver verkligen rädd. Han grep min hand
och lade den på sitt bröst, och jag kände hur hans hjärta klappade. Då han
skulle gå in på scenen, blev han blek som döden, och kallsvetten trängde sig
fram på hans panna. Och ändå visste han, att överallt på raderna sutto
prætorianer, beväpnade med käppar, för att i nödfall underblåsa ivern och
hänförelsen. Men det behövdes icke. En skock afrikanska apor skulle icke
ha kunnat vråla så, som dessa människor. Jag försäkrar dig, att
vitlökslukten trängde ända upp på scenen, men Nero bugade sig, tryckte sina händer
mot hjärtat, kastade slängkyssar och grät. Sedan rusade han ut till oss, som
väntade bakom scenen och skrek som en drucken: "Vad är väl alla mina
förra triumfer mot denna?" Och massan tjöt och applåderade, ty de visste
väl, att de därigenom skulle kunna utverka åt sig gåvor, festligheter,
lotterisedlar och ett nytt uppträdande av den kejserlige upptågsmakaren. Och
Nero upprepade varje ögonblick: "Sådana äro grekerna! Sådana äro
grekerna!" Och det föreföll mig, som om hans hat till Rom vuxit i styrka.
Omedelbart efter Neros första uppträdande inträffade här eti egendomlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
