Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114
Snart hade de nått fram till huset. Chilons hjärta började åter klappa oroligt.
I sin ångest tyckte han, att Ursus betraktade honom med en hämndlysten
blick.
— Det skulle rara mig en klen tröst, om han dödade mig oavsiktligt, tänkte
han, det hade rarit bättre för mig, om han förlamades på stället och med
honom alla lygier. Försök det, Zeus, om du kan, och han svepte sin galliska
mantel tätare omkring sig och sade att han rar rädd för kölden. Då de hade
gått igenom förstugan och den gemensamma gården och befunno sig i den
gång, som ledde till trädgården, stannade Chilon plötsligt och sade:
— Låt mig endast hämta andan, eljest kan jag ej tala med Vinicius och ge
honom goda råd.
Han rörde sig icke ur stället, ty fastän han sade sig, att ingen fara hotade
honom, darrade dock benen under honom vid tanken på, att han snart skulle
befinna sig bland de hemlighetsfulla människor, som han sett i Ostrianum.
Från huset nådde sånger till hans öron.
— Vad är det ? frågade han.
— Du påstår, att du är en kristen, och du vet ej, att vi efter varje måltid
bruka sjunga en psalm till Kristi ära, sade Ursus. Miriam och hennes son
ha nog kommit tillbaka. Kanske är även aposteln hos dem, ty han brukar
dagligen besöka Crispus och änkan.
— För mig nu till Vinicius.
— Vinicius befinner sig i samma rum som de övriga, ty det är det största
rummet. För övrigt finns det endast små mörka sovrum. Kom nu, så kan
du vila ut därinne.
De stego in. Det var mörkt i rummet, ty det var en mulen vinterdag.
Några oljelampor skingrade mörkret. I den förklädde främlingen snarare
anade än igenkände Vinicius Chilon. Då denne fick syn på Vinicius, som
låg på en bädd i hörnet, gick han rakt fram till honom i övertygelsen, att
han vore tryggast i hans närhet.
— O, herre, varför lydde du icke mitt råd? utropade han och knäppte
sina händer.
— Tig, svarade Vinicius, och hör på.
Han såg honom skarpt in i ögonen och talade långsamt och eftertryckligt,
som om han ville, att varje ord skulle inpräntas i Chilons minne:
— Croton kastade sig över mig för att mörda och plundra mig — har
du förstått? Så dödade jag honom, och dessa människor här ha förbundit
de sår, jag fick i striden.
Chilon förstod genast, att Vinicius talade så på grund av en
överenskommelse med de kristna, och att han önskade, att Chilon skulle tro honom. Han
förstod det även av Vinicius’ ansiktsuttryck. Därför lyfte han sina ögon,
utan att visa minsta förvåning eller tvivel och utropade:
— Vilken inpiskad skurk, herre! Jag varnade dig ju för att lita för
mycket på honom. Alla mina lärdomar studsade mot ditt huvud som ärter mot
en vägg. I hela Hades finns det icke tillräckliga plågor för honom. Ty den,
som icke kan vara en hederlig människa, är förvisso en skurk. Och vem har
väl svårare för att vara hederlig än en skurk? Men att överfalla sin
välgörare — o, I gudar!
Här kom han att tänka på, att han på vägen dit låtsat sig vara kristen
inför Ursus, och hejdade sig.
Vinicius sade:
— Om jag icke hade liaft min dolk på mig, skulle han ha dödat mig.
— Välsignat vare det ögonblick, då jag rådde dig att taga ett vapen med dig.
Vinicius riktade sin forskande blick på greken och frågade:
— Vad har du gjort i dag?
— Herre, har jag icke sagt dig, att jag bett till gudarna för din välgång?
— Ingenting annat?
— Jag stod just i begrepp att söka efter dig, då denne gode man kom
för att hämta mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
