Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 153
— Vi bringa kärleken ut i världen! utropade Petrus.
Och Paulus av Tarsus tillade;
— Om jag talar alla människors och änglars tungomål och ej har kärleken,
så är jag som en ljudande malm. . .
Men den gamle apostelns hjärta rördes av denna själs kval, vilken liksom
en fågel i sin bur längtade efter luft och sol. Han sträckte ut handen mot
Vinicius och sade:
— För den som klappar, skall varda upplåtet. Herrens nåd är över dig,
därför välsignar jag dig, din själ och din kärlek i vår Frälsarens namn.
Då Vinicius hörde dessa ord, sprang han fram till Petrus, och nu hände
något sällsynt. Denne ättling av de gamla ädla romarna, som för kort tid
sedan icke ens betraktade en främling som en människa, grep den gamle
ga-liléens händer och tryckte dem i tacksamhet mot sina läppar.
Och Petrus fröjdade sig, ty han förstod, att hans säd åter fallit i god
jord.
Alla de närvarande voro icke mindre glada över detta bevis på vördnad
för Guds apostel och de ropade med en mun:
— Lov och pris ske Gud i höjden!
Vinicius reste "sig med strålande ansikte och sade:
— Jag ser, att lyckan kan bo även bland eder, ty jag känner mig
lycklig nu, och jag tror, att I även skolen övertyga mig i andra ting. Men det
kan ej ske här i Rom, ty Cæsar reser till Antium, och jag måste följa med,
ty jag har fått befallning. Att icke lyda honom skulle vara detsamma som
döden. Men om jag funnit nåd inför edra ögon, så res med mig och
undervisa mig i eder lära. I skolen vara tryggare där än jag själv, och i denna
stora tillströmning av människor skolen T få tillfälle att förkunna sanningen
vid själva Cæsars hov. Man påstår, att Acte är kristen, och bland
prætoria-nerna finns det även kristna, ty jag har med egna ögon sett soldater
knäböja för dig, Petrus, vid Nomentanska porten. I Antium har jag en villa,
där vi kunna samlas för att höra din lära i Cæsars omedelbara närhet. Glau
kos har sagt mig, att I ären beredda att vandra till världens ände för en
enda själ. Gören alltså för mig, vad I gjort för dem, för vilkas skull I haven
kommit hit från Judéen och övergiven icke min själ!
Då de hörde detta, började de överlägga. De tänkte med glädje på, att
deras lära skulle segra, och vilken betydelse det skulle ha i hednavärlden, om
de kunde omvända en ättling av en av Roms äldsta och ädlaste familjer till
sin lära. De voro verkligen beredda att resa till världens ända för en enda
själ. Alltsedan sin Mästares död hade de ju icke gjort något annat, och det
skulle aldrig falla dem in att vägra. Petrus var för tillfället hela
församlingens herde, och därför kunde han inte resa. Men Paulus av Tarsus^ som
nyss varit i Aricia i Fregellæ, rustade sig för en lång resa till österlandet för
att besöka församlingarna där och på nytt stärka dem i Kristi ande. Han
gick in på den unge tribunens förslag att följa honom till Antium, ty där
skulle det vara lättare för honom att få tag i ett fartyg, som skulle till de
grekiska haven.
Vinicius var ledsen över, att icke Petrus kunde följa med honom, men
han tackade Paulus hjärtligt och vände sig sedan till den gamle aposteln med
en sista bön:
— Jag vet, var Lygia bor, sade han, och jag skulle själv kunna gå dit
och fråga henne, om hon vill bli min hustru, om min själ omvänder sig till
kristendomen. Men jag föredrager att bedja dig, apostel: Låt mig få träffa
henne, eller följ mig till henne. Jag vet ej, hur länge jag kommer att stanna
i Antium, och dessutom är ingen säker på morgondagen i Cæsars närhet.
Därför skulle jag gärna vilja träffa Lygia innan, så att jag kunde få fröjda
mina ögon vid åsynen av henne och fråga henne, om hon ville glömma det
onda jag tillfogat henne och nu börja ett nytt liv tillsammans med mig i
frid och glädje.
Och aposteln Petrus log vänligt och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
