Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 167
erinra dig om ditt hem, och därför är jag säker på, att du kommer att tycka
0111 Antium och denna villa. Omedelbart efter vår ankomst hit hade jag ett
långt samtal med Paulus. Vi talade om dig, och sedan började han
undervisa mig i sin lära. Jag lyssnade länge till honom, och det vill jag säga
dig, att även 0111 jag kunde skriva som Petronius, skulle jag ej kunna skildra
för dig allt, som försiggick i min själ. Jag kunde aldrig ana, att det fanns
sà mycket skönhet, lycka och frid i världen, som människorna hittills ej vetat
om. Säg mig, hur kan jorden på samma gång ha plats för sådana män som
aposteln Petrus, Paulus av Tarsus och Cæsar? Jag frågar detta därför, att
jag tillbringade samma kväll hos Nero, och vet du, vad jag hörde där? Cæsar
uppläste först sin dikt om Tröjas undergång och beklagade sedan, att han
aldrig fått se en brinnande stad. Han avundades Priamus och prisade honom
lycklig därför, att det förunnats honom att se sin egen födelsestads brand och
förstöring. Härpå svarade Tigellinus: ’Säg blott ett ord, gudomlige Cæsar,
och jag skall taga en fackla, och innan natten är förbi, skall du se Antium i
lågor!’ Men Cæsar kallade honom en narr. ’Vart skulle jag sedan resa’, sade
han, ’för att andas havsluft och skydda den röst, som gudarna givit mig, och
som jag måste bevara till människornas bästa? Är det inte i stället luften i
Rom, som skadar min röst? Är det inte de stinkande dunsterna från Subura
och Esquilinska kullen, som förorsakat min heshet, och skulle inte ett
brinnande Rom erbjuda en mycket mera storartad och tragisk anblick än Antium?’
Nu började alla tala om, vilken oerhörd tragedi en sådan syn skulle vara, om
den stad, som underkuvat hela världen, själv förvandlades till en hög av grå
aska. Cæsar lovade, att han då skulle överträffa de homeriska sångerna.
Sedan talade han om, hur han skulle återuppbygga staden och hur kommande
århundraden skulle beundra detta verk, inför vilket alla andra människornas
skapelser måste förefalla obetydliga. Nu ropade de druckna gästerna: ’Gör
det! Gör det!’ Och Cæsar svarade: ’Nej, därtill måste jag ha trognare och
mera tillgivna vänner.’ När jag hörde detta, blev jag orolig, ty du, carissima,
är ju i Rom. Men nu skrattar jag själv åt min fruktan, ty hur rasande än
Cæsar och hans hovmän äro, skulle de aldrig våga utföra en sådan skändlig
gärning. Men jag skulle ändå önska, att Linus’ hus inte låge vid den trånga
gränden på andra sidan Tibern, eller i en stadsdel, som bebos av främlingar,
till vilka man i ett sådant fall inte skulle taga minsta hänsyn. Men flytta
tillbaka till Aulus’ hus, carissima. Jag har redan tänkt mycket häröver. Om
Cæsar vore i Rom, skulle nyheten om din återkomst snart bäras fram till
palatset av slavarna. Uppmärksamheten skulle åter riktas på dig, och man
skulle åter börja förfölja dig, då du vågat motsätta dig Cæsars vilja. Men
lian kommer att stanna länge i Antium, och då han återvänder, skola
slavarna för längesedan ha upphört att tala därom. Linus och Ursus kunde ju
följa med dig. Jag lever i hoppet, att innan Cæsar återvänt till palatset, du,
min gudomliga, skall bo i ditt hus i Carinæ. Välsignad vare den dag, den
timma och det ögonblick, då du träder över min tröskel! Om Kristus låter
detta ske, så må även hans namn vara välsignat. Jag skall tjäna Honom och
offra liv och blod lör Honom. Vi skola båda tjäna honom, tills våra
livstråder brista. Jag älskar dig och hälsar dig av hela mitt hjärta."
XXXIX.
Ursus var sysselsatt med att hämta upp vatten ur brunnen, och i det han
drog upp snöret med vattenkruset, sjöng han en sällsam, lygisk sång och
betraktade vänligt Lygia och Vinicius, som stodo bland cypresserna i Linus’
trädgård, vita som statyer. Inte den minsta vindfläkt rörde sig. Skymningen
sänkte sig sakta omkring dem, där de stodo och samtalade med förenade
händer.
— Jag hoppas bara, att intet ont må hända dig, för att du lämnat Antium
utan Cæsars vetskap, sade Lygia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
