Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—■ 208 -
finna dem. Hittills har jag sökt tröst för mitt lidande i filosofien, men nu
vill jag finna den i din nåd, som skall strömma ned över mig. Jag är
gammal och har inte smakat livet, jag vill vila.
— Du skulle vilja vara en stoiker vid ett fyllt fat, sade Nero.
-— Om man har gjort dig en tjänst, har man redan fyllt det.
— Du misstager dig inte, filosof.
Men Poppæa glömde inte sina fiender. Hennes tycke för Vinicius var blott
en övergående känsla, som uppstått under inflytande av svartsjuka, vrede och
sårad fåfänga. Likväl hade den unge patricierns köld sårat henne djupt och
fyllt hennes hjärta med bittert hat. Blott det, att han hade vågat föredraga
en annan framför henne, tycktes henne vara en förbrytelse, som ropade på
hämnd. Lygia hade hon hatat från första ögonblicket, ty denna nordiska liljas
skönhet oroade henne. Petronius, som talade om flickans alltför smala höfter,
kunde intala Cæsar, allt vad han ville, men inte Augusta. Poppæa såg vid
första ögonkastet, att endast Lygia i hela Rom kunde tävla med henne. Och
sedan den stunden hade hon svurit att döda henne.
— Herre, ropade hon, hämnas vårt barn!
—• Skynden eder! ropade Chilon. Skynden eder! Annars skall Vinicius
dölja henne. Jag skall visa eder det hus, dit de återvänt efter branden.
— Jag giver dig 10 man och gå genast, ropade Tigellinus.
— Herre, du har inte sett Croton i händerna på Ursus. Om du giver mig
So, skall jag visa dig huset på avstånd. Men om I inte också tagen Vinicius
tillfånga, är jag förlorad.
Tigellinus såg på Nero.
— Skulle det inte vara bra, o gudaborne, att göra sig av med farbrodern och
brorsonen på samma gång?
Nero tänkte efter en stund och svarade.
— Nej, inte än. Man skulle inte tro, att Vinicius, Petronius eller
Pomponia Græcina ha tänt eld på Rom, om vi försökte intala folket det. De hade
alltför vackra hus. . . I dag behöver jag andra offer. Deras tur kommer
sedan.
— Giv mig då, herre, soldater, som skola skydda mig, ropade Chilon.
— Tigellinus skall sköta den saken.
— Tillsvidare skall du bo hos mig, sade prefekten.
Chilons ansikte strålade av glädje.
— Jag skall överlämna dem alla, men skynden eder, skynden eder, ropade
han med hes röst.
LI.
Då Petronius lämnade Cæsar, lät han bära sig till sitt hus, som på tre
sidor var omgivet av trädgårdar och skonats av eldsvådan, emedan det på
framsidan gränsade till Forum Cæcilium.
De andra augustianerna, som hade förlorat hus, rikedomar och konstverk,
kallade därför Petronius en lycklig människa. Man talade för övrigt redan
sedan länge om honom såsom Fortunas förstfödde, och den allt livligare
vänskap, som förband honom med Cæsar, tycktes bekräfta denna åsikt.
Men nu kunde denne förstfödde son till Fortuna blott grubbla över sin
moders nyckfullhet, eller snarare över hur lik hon var Cronos, som förtärde
sina egna barn.
"Om mitt hus hade bränt", sade Petronius för sig själv, "och tillsammans
med det mina gemmer, mina etruriska kärl, mina alexandrinska glas, och mina
korintiska bronser, så skulle Nero kanske ha glömt kränkningen. Vid Pollux,
när jag tänker på att det endast berodde på mig själv, om jag skulle bliva
prefekt för prætorianerna. Jag skulle ha förklarat Tigellinus för anläggaren
av branden, vilket han ju också är, skulle ha klätt honom i lidandets tunika,
överlämnat honom åt folket, skyddat de kristna och uppbyggt Rom på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
