Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.w. 223 —
Men de omgåvo honom och ropade:
— Vi äro beredda, men rädda du ditt heliga huvud, ty du är ståthållaren,
som regerar över Kristi rike!
Och medan de talade så, klamrade de sig fast vid hans mantel, men han
lade händerna på deras huvuden och välsignade var och en av dem, liksom en
fader välsignar sina barn, då han skickar dem ut på en lång resa. De lämnade
genast ladan, ty de hade brått om att komma hem och därifrån till fängelset
och ur detta till arenan. Deras andar löstes från jorden, själen flög mot
himlen och evigheten, och de gingo liksom i dröm, liksom i hänryckning för att
möta djurens grymhet med sin levande kraft.
Men Nereus, en tjänare hos Pudens, tog aposteln vid handen och förde
honom på en hemlig stig över vinberget till sitt hus. Vinicius följde dem
genom den klara natten och, då de slutligen voro framme vid Nereus hydda,
kastade han sig plötsligt till apostelns fötter.
Denne kände igen honom och frågade;
— Vad vill du, min son?
Men efter vad Vinicius hade hört i ladan, vågade han inte bedja om något,
utan han fattade endast med sina händer om apostelns fötter, tryckte
snyftande pannan mot dem och bad stum om förbarmande.
Men aposteln ropade:
— Jag vet, man har gripit den flicka, som du älskar. Bed för henne!
— Herre! stönade Vinicius, och grep ännu fastare om apostelns fötter.
Herre! jag är blott en eländig mask, men du har känt Kristus, bed du till
honom och inlägg ett ord till min förmån.
Han skälvde av smärta som ett blad och slog pannan mot jorden ty
eftersom han hade insett apostelns makt, visste han, att endast denne kunde giva
henne tillbaka åt honom.
Petrus var djupt rörd av denna sorg. Han kom ihåg, hur Lygia en gång,
då Crispus tillrättavisat henne, legat för hans fötter på samma sätt och tiggt
om förbarmande. Han kom ihåg, hui han då lyft upp henne och tröstat henne.
Så lyfte han nu också upp Vinicius.
— Käre son, sade han, jag skall bedja för dig, men betänk, vad jag sade
till dem, som förtvivlade om att Gud själv tagit marterna på sig på korset,
och betänk, att efter detta liv ett annat evigt börjar.
— Jag vet! . . . Jag har hört det, svarade Vinicius, som flämtade efter luft
med bleka läppar. Men ser du, herre, jag kan inte. . . Jag kan inte! Om
man behöver blod, så bed Kristus, att han tager mitt! . . . Jag är soldat. Han
må gärna fördubbla, trefaldiga de marter, som äro bestämda för henne, jag
skall utstå dem. Men må han rädda henne. Hon är ju blott ett barn, herre.
Han är starkare än Cæsar, det tror jag. Han är starkare. Du har själv
älskat henne. Du har själv välsignat henne. Hon är ännu ett oskyldigt barn.
Han böjde sig, lade ansiktet i Petri knä och upprepade:
— Du har känt Kristus, herre. Du har känt honom. Han skall höra dig
tala för henne.
Petrus slöt ögonen och had brinnande.
Blixtarna upplyste åter himmeln. Vid detta sken betraktade Vinicius
apostelns läppar, liksom han väntade en dom över liv och död. I tystnaden hörde
man vaktlarna, som ropade till varandra i vingården, och det dova, avlägsna
bullret av trampkvarnen, som låg vid Via Salaria.
— Vinicius, sade aposteln slutligen, tror du ?
— Herre, skulle jag annars ha kommit hit? svarade Vinicius.
— Så tro till det yttersta, ty tron försätter berg. Om du alltså såge flickan
under bödelns svärd eller i lejonets mun, så tro fortfarande, att Kristus
kan rädda henne. Tro och bed till honom, och jag skall bedja tillsammans
med dig.
Sedan lyfte han ansiktet mot himmeln och sade med hög röst:
— Kristus, du barmhärtige! Se ned till detta smärtofyllda hjärta och trösta
det! Kristus, du barmhärtige, mildra vinden efter lammets ull. Kristus, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
