Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 237 —
— Ditt myotiska skabb!
— Din liguriska mulåsna!
— Det kliar tydligen i skinnet på dig, men jag råder dig att inte bedja mig
klia dig.
— Klia dig själv, och. om du river av dina egna blåsor, så skall du
förstöra det bästa på dig.
Så angrepo de honom från olika håll, men han försvarade sig giftigt mitt
under allmänt skratt. Cæsar klappade i händerna, ropade "macte!" och
eggade upp dem. Efter en stund kom Petronius fram, rörde med sin utskurna
elfenbensstav vid grekens axel och sade kallt:
— Det är bra, filosof, men i ett avseende tar du fel. Gudarna hava skapat
dig till ficktjuv, men du vill bli en demon, och därför kommer du heller inte
att klara det.
Gubben såg med sina röda ögon på honom och fann denna gån g inte strax
ett lämpligt skällsord. En stund teg han, men sedan svarade han liksom med
en viss ansträngning:
—■ Jag skall klara det!
Emellertid förkunnade basunerna, att pausen var gången. Människorna
lämnade de öppna platserna, dit de hade begivit sig för att sträcka på armar
och ben och prata en stund. Överallt blev det rörelse, och de vanliga
tvisterna om platserna började. Senatorer och patricier begåvo sig till sina
platser. Så småningom lade sig oväsendet, och ordningen återställdes i
amfiteatern. På arenan visade sig några slavar för att här och där sopa bort
sandklumpar, som sammanknippats med blod.
Nu kom turen till de kristna. Men eftersom detta var ett helt nytt
skådespel för folket och ingen visste hur de skulle bete sig, så väntade alla med en
viss nyfikenhet på att det skulle börja. Dessa människor, som nu skulle
uppträda, hade ju bränt Rom och dess uråldriga skatter. De livnärde sig ju
av dibarns blod, förgiftade brunnarna, förbannade hela människosläktet och
läto de skändligaste brott komma sig till last. Folkets hat kände sig inte
tillfredsställt med de förfärligaste straff, och om någon fruktan rörde sig i
åskådarnas hjärtan, så var det på sin höjd, om straffet skulle motsvara
förbrytelsens storlek.
Emellertid hade solen stigit högt på himlen, och dess strålar, som silade
ned genom det purpurfärgade velariet, fyllde amfiteatern med blodrött sken.
Sanden blev eldfärgad, och i detta sken, i de mänskliga ansiktena samt på
arenans tomma rum, som snart skulle fyllas av mänskliga plågor och djurisk
råhet, avspeglade sig någonting förfärligt. I luften tycktes skräck och död
sväva. Den annars så glada mängden bevarade en hårdnackad tystnad under
inflytande av sitt hat. Ansiktena hade ett inbitet uttryck.
Nu gav prefekten ett tecken. Vid detta trädde samme till Charon förklädde
gubbe, som ropade gladiatorerna till döden, fram, gick med långsamma steg
kring hela arenan och slog mitt under den dova tystnaden tre gånger med
hammaren på dörren.
Genom hela amfiteatern gick ett mummel.
— De kristna! De kristna!
Järngallret knarrade. I de mörka öppningarna ljödo mastigoforernas
vanliga rop: "På arenan!", och plötsligt fylldes denna med silvaner, som voro
insydda i skinn. Alla sprungo hastigt och feberaktigt, och när de kommit
till mitten av arenan, knäböjde de, den ene bredvid den andre, och lyfte
händerna mot himmelen. Folket trodde, att de bådo om förbarmande, och
uppbragt av denna feghet började det stampa med fötterna, vissla, kasta ned
tomma vinfat och avgnagda ben och skrika: "Vilddjuren! Vilddjuren....!"
Men plötsligt hände något oväntat. Från den lurviga hopen hördes
sjungande röster, och i samma ögonblick klingade en sång, som första gången hördes
i en romersk cirkus.
"Christus regnat!.—"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
