Note: Translator Maggie Olsson died in 1999, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LX - LXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.w. 259 —
— Jag är sjuk, Markus, svarade Lygia, och jag måste dö, om det blir här
eller på arenan. . . Men jag har bett, att jag skulle få se dig dessförinnan,
och nu har du kommit. Kristus har hört mig.
Och då han ännu inte kunde finna ord och blott tryckte henne intill sig
fortsatte hon;
— Jag såg dig från Tullianum genom fönstret, och jag visste, att du ville
komma. Och nu har Återlösaren skänkt mig ett ögonblicks medvetande för
att vi skola kunna taga avsked av varandra. Jag går nu till Honom, Markus,
men jag älskar dig och skall alltid älska dig.
Vinicius behärskade sig, kvävde sin smärta och sade med en röst, som skulle
vara lugn:
— Nej, käraste, du skall inte dö, aposteln befallde oss att tro och lovade
att bedja för dig, och han har känt Kristus, och Kristus älskade honom och
skall inte neka honom något. Om du skulle dö, skulle Petrus inte ha befallt
mig att hysa tillit, men han sade: Hav förtroende!... Nej, Lygia! Kristus
skall förbarma sig över dig. Han vill inte, att du skall dö. Han skall inte
tillåta det. Jag svär dig vid Hans namn, att Petrus beder för dig.
Det blev tyst. Lampan, som hängde över dörren, slocknade, men i stället
trängde månskenet in. I hörnet mitt emot jämrade sig ett barn och
tystnade. Utifrån hördes prætorianernas stämmor, när de efter avlösningen
spelade Scriptæ duodecim bakom muren.
— O, Markus! svarade Lygia, Kristus själv sade till Fadern: "Gånge
denna kalk ifrån mig!", ocb likväl tömde han den. Kristus själv dog på
korset, och nu dö tusenden för honom. Varför skulle han då skona mig?
Vem är jag, Markus? Jag har hört, att Petrus sade, att också han skulle dö
martyrdöden ocb vad är jag i jämförelse med honom? När prætorianerna
kommo för att hämta oss, var jag rädd för döden och plågorna, men
nu är jag inte längre rädd. Se, vilket förfärligt fängelse detta är, och jag
går rill himlen. Betänk, här är Cæsar och där är Frälsaren, god och
barmhärtig, och det finns ingen död. Du älskar mig. Betänk då, hur lycklig jag
skal) bliva. Käre Markus, betänk, att även du skall komma till mig där.
Här teg hon för att hämta andan, sedan lyfte hon hans hand till sina
läppar:
— Markus!
— Vad, käraste?
— Gråt inte över mig och betänk, att även du skall komma dit till mig.
Jag har levat ett kort liv, men du skänkte mig din själ. Jag skall alltså säga
till Kristus, att du inte knorrat mot hans vilja och fortfarande älskar honom,
fastän jag har dött, fastän du har fått åse min död, fastän du har stannat
kvar i sorg. Och du skall älska honom och tåligt bära min död?.. Då skall
han förena oss, ty jag älskar dig och vill förenas med dig.
Här tröt henne andedräkten åter, och hon slöt med knappt hörbar stämma:
— Lova mig det, Markus!
Vinicius fattade om henne med darrande händer och sade:
— Vid ditt heliga huvud! Jag lovar dig det.
Hennes ansikte ljusnade i månens melankoliska sken. Ännu en gång lyfte
hon hans hand till sina läppar och viskade:
— Jag är din maka.
Därute vid muren började de spelande prætorianerna en högljud tvist, men
härinne glömde de båda fängelset, vakterna, hela världen och började bedja.
LXI.
Under tre dagar eller egentligen tre nätter stördes inte deras ro. När de
vanliga sysselsättningarna i fängelset, nämligen avskiljandet av de döda från
de levande och de svårt sjuka från de friska, voro undanstökade, och de
trötta fångvaktarna begåvo sig till vila, kom Vinicius in i det underjordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
