Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROSSTENSGRUS. 77
Berggrundens afslipning och räffling. I sammanhang med
redogörelsen för krosstensgruset är det på sin plats, att här äfven nämna
några ord dels om berggrundens afslipning och räffling, dels om
de s. k. jättegrytorna och deras sannolika tillkomst.
Hvad det första fenomenet beträffar önskade jag härvid få
hänvisa till den å Tab. 3 bifogade öfversigtskartan, å hvilken
räfflornas rigtning, hvad Sverige beträffar, finnes angifven dels med
ledning af Sefströms likartade karta (1839), dels på grund af mina
egna iakttagelser intill närvarande tid under resor i landets olika
delar och dels slutligen enligt de observationer, som af de vid
undersökningarna biträdande geologerna blifvit inom de hittills undersökta
trakterna verkställda.l) För att samtidigt kunna meddela en
öfverskådlig bild af detta fenomen i hela den Skandinaviska norden,
äro å samma karta jemväl upptagna räffelrigtningarna i Norge och
i Finland. 2)
Stöt- och läsida äro merendels alltid väl utpräglade, den förra
vänd åt norr, den sednare åt söder, hvilket visar att den skurande,
afslipande kraften i allmänhet har haft sin rigtning från norr till
söder med de afvikelser åt vester eller åt öster, som utsträckningen
af de dalgångar betingat, i hvilka de forna jökelisarna egt sitt
tillhåll. Sådana mera i ögonen fallande afvikelser erbjuda bland
andra vestra kustlandet vester om Wenern och Vettern samt
trakterna mellan Hjelmaren och Bråviken på östra kusten. På den
förra trakten vexlar räfflornas rigtning i allmänhet mellan N. 30° O.
och N. 50° O., men på åtskilliga ställen, såsom i trakten af Alingsås
i Elfsborgs samt af Uddevalla och Qvistrum i Bohus län, afvika de
till och med ända till N. 70°—80° O., med stötsidan hos bergen alltid
rigtad åt nordost eller ostnordost. Mellan Hjelmaren och Bråviken
hafva de en rigtning, som i medeltal kan uppskattas till N. 30° W.
1) Hvad särskildt Skåne, Gottland och Öland beträffar, har jag begagnat de
uppgifter härom, som finnas i L. P. Holmströms »Iakttagelser öfver Istiden i
Södra Sverige, Lund, 1867».
2) Dessa äro hämtade, de i Norge ur Hörbyes "Observations sur les phénoménes
d’érosion en Norvége, Christiania 1857», och de i Finland ur Statsrådet Nils
Nordenskölds »Beitrag zur Kenntniss der Schrammen in Finland, Helsingfors,
1863».
Å samma karta ser man äfven en mängd siffror utsatta, hvaraf de på
fastlandet angifva de stående landets och de lutande sjöars och vattendrags
höjd öfver hafvet samt de på hafvet befintliga utmärka hafvets djup, allt i
svenska fot: se vidare noten 3 å sid 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
