Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 GLACIALBILDNINGAR.
brunn., men den har sedan, allt efter som undersökningarna fram
skridit inom Mälarbäckenet, blifvit dels vid gräfning, dels vid
jordborrning funnen på många andra punkter i närheten af denna sjö,
såväl på norra, som på södra sidan, äfvensom på mellanliggande
öar, men alltid uteslutande i hvarfviga mergeln, ingenstädes i
hvarfviga leran. Alla dessa hittills iakttagna fyndställen äro på den
nyss omnämnda »Öfversigtskartan» utmärkta med deras
vederbörliga tecken, en tjock röd punkt med ett mot norden vändt streck,
hvarvid dock bör anmärkas, att flera dylika efter all sannolikhet
ännu återstå att upptäcka, isynnerhet inom de östra delarna af
ifrågavarande område, som ännu icke hunnit blifva föremål för
någon närmare undersökning. Skalens epidermis finnes i de flesta
fall tydligt och väl bibehållen, men deras bräcklighet försvårar
möjligheten att erhålla dem oskadade och hela. De synas alla tillhöra
den af Sars l) i Norges mergellera funna Yoldia arctica, var. b.,
men de äro i allmänhet af mindre storlek och vexla i längd endast
mellan 6 och 10 millimeter.
Inneliggande lemningar af hval. Inom detta mergeldistrikt
upptäcktes sommaren 1859 af nuvarande Lektor J. O. von Friesen
några vertebror af en hval på Norrboda hemmans egor i nordligaste
ändan af den utanför staden Öregrund belägna Gräsön i Eoslagen2).
Närmare hösten lät Professor W. Lilljetorg der anställa en större
gräfning, hvarigenom bragtes i dagen, om icke alla till skelettet
hörande ben, dock ett större antal deraf, hvilka nu förvaras på
Uppsala Universitets Zoologiska Museum. Senare på hösten samma
år besökte äfven jag detta ställe, för att erhålla kännedom om det
lagringsförhållande, under hvilket skelettet blifvit funnet. Af dessa
mina iakttagelser, sammanlagda med dem, för hvilka Professor
Lilljeborg redogör3), synes det, som skelettet till en del varit
inbäddadt i glaciallera, men till en del och egentligen i
postglaciallera, den sednare karakteriserad genom inneliggande skal
i ymnighet af Tellina baltica (tjockskaligare än vanligt) och i
något mindre antal af Mytilus edulis. Den döda hvalen torde så-
1) M. Sars, »Om de i Norge forekommende fossile dyrelevninger fra
qvartser-perioden», Christiania, 1865, sid. 37.
2) Bref från Professor W. Lilljeborg, infördt i Öfversigt af K. Vet. Akad. Förh.,
1859, sid. 327.
3j W. Lilljeborg, »Öfversigt af de inom Skandinavien anträffade,Hvalartade
Däggdjur (Cetacea)», i Uppsala Universitets Årsskrift, 1861 & 1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
