Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVARFVIG LERA OCH HVARFVIG MERGEL. 153
Så vidt man af dessa siffror kan döma, synes kalkhaltens
af-eller tilltagande här icke stå i något så nära samband eller
förhållande till aflägsenheten från eller närheten till sjelfva den
siluriska moderklyften, som händelsen är hos de öfriga distrikterna och
företrädesvis det Upplands-Södermanländska. Den enda anledning
till en motsatt tanke, som här erbjuder sig, vore förhållandet i
Wiskadalen, der kalkhalten verkligen synes aftaga från norr till
söder. Men i Atradalen deremot, i trakten af Asunden, är
kalkhalten icke högre, än den är omkring Ätrans mynning vid
Falkenberg, och på Westgötaslätten är den längst i öster, närmast intill
sjelfva de ännu qvarvarande siluriska bergen, till och med mindre,
än den är i kustlandet mellan Göteborg och Kongsbacka.
Det var uti Säfveåns dalgång vid Wårgårda i Elfsborgs län,
som jag första gången hade tillfälle, att 1862 anmärka en tillvaro
af kolsyrad kalkjord uti detta distriktets glaciallera. Följande året
uppmärksammades en sådan kalkhalt äfven inom Atradalen vid
Torpa herresäte i socknen af samma namn. Och sedermera hafva
under de öfversigtliga resor och undersökningar, som jag för detta
ändamål företagit, dessa aflagringar för hvarje år befunnits ega en
allt betydligare utbredning, mycket större än man från början
förmodade.
Vestra Skånes mergeldistrikt. Hvad nu slutligen det sydligaste
mergeldistriktet på vestra kusten beträffar, så känner man der
inom-vestra och Sydvestra delarne af Skåne ännu endast tvenne isolerade
smärre aflagringar, den ena i Rönneåns dalbotten mellan
Herrevadskloster och Engelholmsviken, den andra utmed kustlinien mellan
Landskrona och Malmö. Kalkhalten, som hos den förra aflagringen
befunnits hålla sig omkring 13—15 procent, men hos den sednare
uppgår ända till 20 procent, härrör dels från silur- och dels från
kritbildningarna i denna trakt, att döma af de fragmentariska
stycken af än den ena, än den andra formationens bergarter, som
i mergeln anträffas,
Inga snäcklemningar hafva här ännu blifvit anträffade.
Uti glacialleran förekommande snäcklemningar. Inom de båda
här förut afhandlade distrikterna, det Bohuslänska och det
Westgöta-Halländska, finner man uti glacialleran (hvarfviga mergeln) ofta
ymnigt inbäddade skal af flera olika snack- och musselarter, utaf
en väsendtligen arktisk karakter. Dessa snäcklemningar förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
