Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKERLERA, SVARTLERA, ETC. 211
inhämtas af den å Tab. 6 bifogade öfversigtskartan x), af hvilken
tydligen framlyser, huru lokalt och inom vissa trånga gränser bundet
det förekommande är7 som denna lera innehar.
Svartleran är en vik- och strandbildning. Inskränkt utbredning.
Aflägsnar man sig nemligen åt endera sidan från midten af dessa
dalgångar eller dalslätter och uppkommer på något högländare
mark, så förändrar leran småningom sitt utseende, de möjligen
förut för handen varande skallemningarna försvinna och man
befinner sig slutligen inom ett territorium, der de nyss omtalade
åkerlerorna ensamma intaga platsen närmast ofvanpå glacialtidens
hvarfviga lera. Man behöfver sannerligen ej gå så särdeles långt eller
så särdeles högt, för att härom öfvertyga sig. Redan några
stenkast från det område, der svarta leran i all sin egendomlighet ligger
aflagrad, skall man alltid, blott man inkommer på en något torrare
och högländare mark, finna densamma utbytt mot en lera, som
har alla karakterer af den undre åkerleran. Då vi nu samtidigt
härmed finna, hurusom svarta leran i oafbrutet sammanhang
fortsätter på dalgängens botten allt från hafvets grannskap till mer än
100—150 fot deröfver, men alltid hela vägen på sidan utbytt mot
eller begränsad af undre åkerleran, så kunna vi också icke längre
afvisa den föreställningen, att svarta leran egentligen endast är att
betrakta såsom en littoral- eller estuariebildning’, uppkommen
utanför de grunda stränderna eller uti de mer och mindre djupt inskurna
vikarna af det forna hafvet, under förmedling af ett der mera rikt
utveckladt djurlif, måhända äfven växtlif, och hvars förmultnande
lemningar den äfven till en del har att tacka för sitt egendomliga
fysiska skaplynne. Svarta leran kan således, från geologisk
synpunkt betraktadt, omöjligen särskiljas från undre åkerleran, utan
båda måste anses utgöra sammanhängande delar af en och samma
aflagring, en och samma stora tidsbildning, som blott inom vissa
begränsade områden, till följd af lokala inflytelser, erhållit ett olika
skaplynne. Och så mycket mer är svarta leran att anse såsom en
lokalbildning, som detta dess egendomliga skaplynne endast der
kunnat tydligen bibehålla sig ända till närvarande tid, hvarest ett
!) Svarta leran finnes naturligtvis här endast utlagd inom de trakter, som hittills
blifvit närmare undersökta. Längre i nordvest om Mälaren skall man
emellertid säkert förgäfves söka den, men å kartans östra del vid Östersjökusten
återstå utan tvifvel många luckor att fylla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
