Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKERLERA, SVARTLERA, ETC. 213
leran i sin fortsättning upp emot torrare jordmon, der återträöas
såsom ljusare åkerlera eller såsom öfverlera.
Äfven från andra trakter har en bekräftelse blifvit lemnad åt
denna iakttagelse. På de vidsträckta slättmarker till exempel, som
i norra Uppsala län inom Wesslands, Löfsta och Hållnäs socknar
utbreda sig från Bottenhafvets stränder, ser man tydligt huru samma
lerlager, som invid kusten eller på kortare afstånd derifrån
uppträder såsom otvifvelaktig svart lera (eller såsom någon af dess
artförändringar) med inneliggande ännu tydligt bibehållna skal af
Östersjömusslor, på något större afstånd från stranden och på
högländare mark är utveckladt såsom underlera. Och här, likasom på
Mälarebäckenets ängsslätter, är lagret både i ena och andra fallet
direkte underbäddadt af hvarfvig lera eller mergel.
Postglacialperiodens leror bilda en till tiden utan afbrott fortgående
aflagring. Dessa fakta synas sålunda med stor sannolikhet tala
för den föreställningen, att postglacialperiodens leror icke få
betraktas såsom några till tiden skilda bildningar, utan såsom en i
ett oafbrutet sammanhang fortlöpande kedja af aflagringar, som
endast af lokala omständigheter erhöllo en något olikartad prägel
på skilda punkter af det vatten, som under tiden allt mer föll
undan ifrån de kuststräckor, som nyss deraf öfversvämmades. Men
än mer, de visa dessa fakta, att den latenta metamorfismen med alla
de kemiska och elektrogalvaniska krafter, som stå densamma till
buds, — denna naturföreteelse, som på så olikartadt sätt ombildat
och till hela deras inre väsen förändrat så många andra af vår
jords äldsta och äldre bildningar, — äfven inom dessa yngsta
aflagringar icke underlåtit att yttra sin verksamhet, likasom den utan
tvifvel ännu i dag fortfar att göra det.
Ty ingen del af materien, huru kall och död och stenhård den
än synes vara, saknar detta kemiska lif, som, understödt af
atmos-feriliernas ständigt skiftande inflytelser, eller med tillhjelp af det
öfverliggande trycket hos ett med främmande ämnen mättadt
hafsvatten, eller under medverkan af andra kontaktförhållanden,
oaflåt-ligen sträfvar att sönderdela, upplösa, bortföra och ombilda, och
som slutligen, ytterligare biträdt af de rent mekaniska krafterna
och ett verkligt organiskt lif, leder till alla de många genomgripande
förändringar af vår jord, hvilka, fastän stilla och omärkligt
försiggående, dock säkert icke äro hvarken de minst betydliga eller de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
