Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
FRÅN TAURUS TILL HIMALAJA.
minstone öfver mun och haka, hvarjämte, under gästens vistelse i tältet,
dettas invånarinnor samtala blott med dämpad röst, under det de
anskaffa de brukliga förfriskningarna, bröd, mjölk, sur grädde och frukt.
För att gifva dem tid till den nämnda manövern med slöjan, plägar
en besökande, vid sitt inträde, af takt rikta ögonen uppåt tältets väggar.
Om de turkmenska qvinnornas utseende gäller i allmänhet, hvad
vi här förut yttrat om männens. De hafva fina och regelbundna drag,
brunaktig hy samt klara och lifliga ögon. Deras största, naturliga
prydnad är det långa, tjocka och glänsande håret, i hvilket de dock
olyckligtvis till yttermera visso infläta getragg; med undantag af en under
hakan nedfallande lock eller piska vid hvardera tinningen, får det öfriga,
på vanligt sätt benadt, löst nedhänga på ryggen. Händer och fötter
synas ej vara af spädaste slaget; kroppen är deremot smidig och många
af dessa qvinnor utveckla till häst lika mycken vighet och skicklighet
som männen.
Den i landet brukliga qvinno drägten torde i någon mån
åskådliggöras genom följande beskrifning. Ofvanpå de temligen vida, men vid
fotknölen åtsittande, benkläderna bäres en lång skjorta, oftast af siden,
samt arschalak, en röck med korta ärmar och på hvilken fästes en del
af den öfverflödande grannlåt, om hvilken mera här nedanför; öfver
rocken kastas kalat, ett plagg, liknande en plaid och hvari ägarinnan
hel och hållen insveper sig. Fotbeklädnaden består af tofflor eller
sandaler; under ridt eller vid inträffande kyla begagnas höga stöflar af
rödt eller gult ryssläder med uppåt böjda spetsar och temligen höga
klackar; innan de pådragas, omlindas fötter och ben ined flanell,
hvartill ytterligare komma ett par tjocka filtsockor. Hufvudet betäckes af
en liten kapuschong, vid hvilken slöjan fastgöres, och ett kring pannan
buret band utsmyckas på flerahanda sätt.
Dessa smycken utan ali ända, till hvilka vi sålunda återkommit
och med hvilka steppens invånarinnor, de fattiga såväl som de rika,
gamla som unga, öfverlästa hufvud och hals, armar och bröst, tills de
likna vandrande butiker med nålstolskram, äro af ett alldeles
egendomligt slag, om möjligt af dyrbar metall, med deri infattade ädla eller
halfädla stenar och af största görliga dimensioner. Hit hör, att börja
med, en massiv haisring, med vidhängande fyrkantig plåt, i hvilkens nedre
kant äro fästa fina kedjor, vid hvilka nya prydnader dingla; halsringen
har åtminstone två, plåten ett fingers bredd. Hit höra ock de temligen
stora, cylinderformiga amulettfodralen, vid hvilka hänger ett trekantigt,
utkrusadt stycke silfverbleck; det hela bäres i ett likaledes silfverbeslaget
lädergehäng. Vidare hafva vi breda och ovala armband, oerhördt stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
