Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
BLAND SÖDËRHAFSFOLKEN.
hafva något emot att behandlas med färgborsten. Håret prydes med
fiskben, snäckor och tänder; unga flickor inpudra det med röd jord
eller insmörja det med fett och strö sedan deröfver några näfvar fjäder
af olika färger; äfven vingfjädrarna af större fåglar, till exempel emu,
instickas med fördel deri. Till qvinnornas smycken hör äfven
kultra-kul trå, ett halsband af menniskohår, med deri på behöriga afstånd
insnodda små bitar af vass; af de sistnämnda förfärdiga qvinnorna äfven
den gördel, som kallas mimdamunda. Den mest omtyckta af alla
prydnader är emellertid ett slags fint, mångfärgadt bomullsnät, egentligen
blott en enda, men ofta sina sex till sju hundra fot lång snodd, som
lindas kring kroppen och tillsammans med dylika, på tvären anbragta,
kommer att bilda liksom maskorna i ett nät. En liknande detalj af
toaletten är jinka, hvilken dock ej består af bomull, utan af hår. Nämna
vi så vurtavurta, ett slags armband, samt snäckhalsbanden, så torde vi
nära nog hafva genomgått en australisk skönhets hela garnityr.
En af båda könens förnämsta förlustelser är den så kallade
korro-berri, en krigsdans, hvilken, vid skenet från på en gång månen och
upptända eldar, utföres uteslutande af män, hvilka för detta ändamål
målat och utstyrt sig så fantastiskt som möjligt. Enligt doktor H.
Beck-ler framställer den sig på följande sätt: Dansplanen omgifves på tre
sidor af ofantliga eldar, hvilka oupphörligt underhållas; den fjerde sidan
eller fonden är mörk. Framför hvad vi skulle kalla rampen sitta främst
de åskådande männen, alla på huk och ångifvande takten genom att
kraftigt slå sina bumeranger mot hvarandra; bakom dem hafva
qvinnorna och barnen lägrat sig i oregelbundna grupper. Så snart
bume-rangerna tystnat, höres från qvinnornas krets ett sakta klagande, halft
sjungande sorl, vid hvilket de på skådebanan uppträdande männen,
liksom gripna af djup smärta, afbryta sin dans och göra helt om, för att
gruppvis och långsamt draga sig mot fonden. Snart ljuda dock
bume-rangerna på nytt, och nu rycka dansarena fram i ett slutet led, liksom
till strids, skingra sig åter och bilda ett virrvarr af rörelser, allt under
en vild kor, beledsagad af häftiga stampningar. Qvinnorna bidraga
efter bästa förmåga till oväsendet, i det de med knytnäfvama bearbeta
dukar, dem de likt trumskinn spännt öfver knäna, eller ock med flata
händerna smälla på sina egna, nakna ben. Samma förlopp upprepas
under det följande af aftonen eller natten i oändlighet.
Hvad som måste förefalla öfverraskande är, att under ett
samhällsskick så primitivt, som det härvarande, finna, ej blott en antydning till
ståndsväsende, utan till på köpet ett ganska långt drifvet sådant, hvilket
— liksom hos alla dermed utrustade naturfolk — ingenstädes tydligare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
