Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 YDAMERIKA.
355
Arauco, efter dem fått sitt namn. Man beräknar deras antai till
omkring sjutiofem tusen; ännu i dag bibehålla de sitt gamla rykte såsom
dugliga brukare af jorden. Utan att derför ingå i några etnografiska
detaljer, vilja vi om dem meddela ett och annat, som kan stå i
sammanhang med vårt ämne.
Den araukanska qvinnan är onekligen en något besynnerlig
företeelse. Hennes ansigte är måladt med rödt och svart och i det yfviga,
nedhängande håret äro inflätade glasperlor och små bjellror, hvilkas
klingande vid ägarinnans minsta rörelse förråder hennes närvaro. Kring
halsen bär hon en skinnrem, prydd med silfverknappar, öfver bröstet
snören med stora mynt och annan grannlåt samt kring hand- och
fotleder band eller perlsnodder. Såsom öfverplagg tjenstgör ett slags
mantel (poncho), som frampå bröstet hopfästes med en stor, rund,
silfver-beslagen skifva af läder; kjolen är åtsittande och uppehälles medelst
en gördel, likaledes af läder. Tyget till dessa plagg förfärdigas af
qvinnorna sjelfva och färgas svart eller indigoblått; på senare tid har
dock den europeiska flanellen, helst den i brokiga mönster, funnit
spridning äfven här.
En utförligare skildring af araukanskornas lefnadssätt blefve ej stort
annat, än ett upprepande af de för alla naturfolk gemensamma drag,
med hvilka vi i det föregående vid flerfaldiga tillfällen haft att
sysselsätta oss. Äfven här är mannen qvinnans "herre och mästare", endast
betänkt på sitt personliga välbefinnande, för hvilket tarfvas, utom den
tillbörliga födan, äfven ett öfverdådigt qvantum sömn samt tillfälle till
långa ridter, på hvilka senare han ända till lidelse är begifven. Alla
bördor, allt ifrån matlagningen ända till hästarnas på- och afsadling
samt plöjningen, åligga qvinnorna. De unga flickorna hafva, om de
också ej precis torgföras till afsalu, dock ingen egen vilja vid valet af
make och kosta sina män ett temligen ansenligt belopp, för hvilket de
i sin ordning få göra skäl genom det mest ansträngda arbete i det
nya hemmet.
Bruken vid trolofningar och bröllop äro äfven hos detta naturfolk af
ett något sällsamt slag. Den unge man, som vill träda under det för
honom åtminstone ej synnerligt tryckande äktenskapsoket, vänder sig
för detta ändamål till sina vänner, hvilka på lämpligt sätt inleda saken
och ofta äfven lemna honom ett mera materielt understöd, på det han
ej måtte råka i förlägenhet för köpesumman. Sjelfva frieriet utsättes
för det mesta till någon månljus natt. Den tillämnade brudgummen och
hans vänner begifva sig då till den utkorades boning, der de uppföra
följande, något ampert romantiska scen: Under det en del af följet
23*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
