- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
462

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

462

S YD Ö S TR A E UR O PA.

året af sitt äktenskap, ja, före födelsen af det första barnet, i
svärföräldrarnas eller någon annans närvaro öppnar munnen till samtal. Hon
får ej en gång nämna sin make vid namn och drager sig ofta för att
ropa eller samtalsvis beröra andra personer med samma namn.
Sällsamt är det bruk, enligt hvilket hon, liksom vore det ej nog med den
ödmjukhet, hon i öfrigt ådagalägger, äfven måste kyssa hvarje mötande
person, hvem det nu må vara, på handen. Äldre qvinnor får hon ej
kalla annat än "herrskarinna", liksom hon måste gifva "herre"-titeln åt
äfven de omognaste pojkar.

Albanesen vet ännu mindre, än osmanen, hvad "kärlek" är.
Vanligtvis förvärfvas hustrun genom köp, och enär hon ej medför någon
hemgift, ej en gång det allra nödvändigaste i utstyrselsväg, så tror han
sig redan på grund af detta förhållande kunna betrakta henne som sin
slafvinna. Då folket i religiöst afseende är deladt i tvänne läger eller
kristna och muhammedaner, af hvilka de förra åter kunna tillhöra antingen
den romersk-katolska eller den grekisk-österländska konfessionen, inses
lätt, att samma sedvänjor ej kunna vara rådande öfver hela landet.
De nordliga, till större delen katolska, bergsstammarna begå synnerligt
gerna qvinnorof, då detta sätt att skaffa sig hustru mest tilltalar deras
krigiska böjelser. Som rofvet oftast tillhör en muhammedansk familj,
så har emellertid en dylik enlevering, på grund af blodshämndens här
gällande rätt, i sitt följe en del oangenäma förklaringar med kandschar
och arnautka. En besynnerlig trolofning, som får sin krydda af
blodsutgjutelse! I norra Albanien äro tillika familjebanden vida stramare,
man kunde säga mera patriarkaliska, än i det södra, der till exempel
ålderdommen med så liten ceremoni, som möjligt, bemötes af de unga
sprakfålarna i fustanell. Blodshämnden, medelst hvilken uppstående
tvister så väl och grundligt lösas, att hela generationer på en gång
hotas af clet mordiska stålet och hvars fasor sträcka sig genom åratal,
uppträder inom äktenskapet under den skärpta form, att brott mot den
äkta troheten ej får förlåtas. Den man, hvilkens ära genom ett sådant
blifvit kränkt, äger upprätta den genom att — alldeles så, som den yngre
Dumas vill hafva det — ögonblickligen nedskjuta såväl sin hustru, som
hennes älskare. Såsom hämnare af familjens ära kan äfven den
brottsligas broder eller annan manlig anförvandt uppträda — clet enda
fall, i hvilket för henne gifves någon möjlighet af nåd. För öfrigt utveckla
här qvinnorna ofta samma råhet och krigiska energi, som männen. De
stå ej sällan, helst der stamintressena eller politiken hafva sitt ord med
i laget, bakom blodshämnarnas våldsbragder, och farmodern till
miridi-ternas nuvarande furste nedsköt sin svärdotter utan annat skäl, än det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free