- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
463

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYDÖSTRA E UROPA.

463*

att hennes äktenskap ej blifvit välsignadt med barn. Miriditerna
bekänna sig nämnligen till katolicismen och Eib Do da (den äldre), som
tarfvade en legitim arfvinge, skulle, äfven om han skilt sig från sin
hustru, ej kunnat ingå något nytt äktenskap.

Dessa och liknande tilldragelser torde ådagalägga, huru litet man
kan tala om något familjelif, efter våra begrepp, hos albaneserna.
Blodshämnden utrotar hela familjer, hela stammar, och till och med
den fredligaste familj kan, genom mordlusten hos någon dess medlem,
bringas till tiggarstafven eller störtas i elände och förtviflan. Mången
öfverdådig sälle begår en mordgerning af intet annat skäl, än för att
i förderfvet draga någon välmående anförvandt, hvilkens blod han ej sjelf
vågar utgjuta. Den mördades familj är för öfrigt ej blott berättigad,
utan äfven på visst sätt förpligtad, att på lika sätt vedergälla mördaren
eller dennes familj. Vedergällningsrätten tillkommer alltid offrets
närmaste slägting, och är den skyldige ej åtkomlig, hvilket ofta inträffar, i
det den på sådant sätt hotade plägar rädda sig genom flykten, så
kominer ordningen till mördarens närmaste (oftast naturligtvis alldeles
oskyldige) anförvandt. Då dessa gräsligheter således kunna växa ut
till en ändlös kedja, kan man föreställa sig, huru pass mycket af
tillvarelsens glädje i allmänhet faller på en albanesisk familjs lott.

De albanesiska qvinnorna äga sällan några yttre företräden. I
bergsdistrikten äro de groft byggda och deras anleten hafva hårda,
manfiga drag. I södra delen af landet kommer den grekiska typen
här och der till genombrott, men äfven här äro qvinnorna i allmänhet
fula. Deras drägt rättar sig mycket efter de olika distrikten och företer
för den skull stor omvexling i detaljerna. De hufvudsakliga plaggen,
hvilka öfverallt förblifva sig lika, utgöras af en lång öfverklädning med
gördel och utan ärmar, bröstlapp och en kort, ofta rikt guldbroderad,
jacka; hufvudet betäckes af en fez eller lös cluk, under hvilken glittra
de i håret såsom prydnad anbragta kedjorna af uppträdda mynt.

Nedtryckt af husliga omsorger, missaktad och på köpet utsatt för
ständiga faror, en följd af blodshämnden, som kan tillintetgöra hennes
hem och sprida hennes familj åt alla väderstreck, tillbringar albanesiskan
sitt bedröfliga lif till större delen inom sin hydda. Denna är uppförd
af sten och har en öfvervåning, som bebos af familjen, medan
jordvåningen innehåller förrådsboden eller stallet. Inom denna boning sitter
lion dagen om vid sin väfstol eller sin korgflätning. Drager hennes
man ut i striden, så följer hon honom, bortbär de sårade och
framskaffar ammunition eller vatten. Omsorgen för barnens uppfostran tynger
henne ej, och redan vid tjugo år är hon — då en vissnad matrona —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0467.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free