Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
DOTTREN.
begrafva sig inom klostermuren. Och hvem var väl hennes
domare ? Hennes broder. Hvem tillföll hennes arf? Hennes
domare. Är icke detta ett förbiseende af rättvisans
heligaste lagar? Är icke detta att förderfva brödren just
genom den så nära till hands liggande frestelsen? Men
roffandet inskränkte sig icke endast härtill. Ludvig den
helige har sagt: »En fader af adeligt stånd må icke ega
rätt att gifva sin dotter mer än hvad henne enligt lag
tillkommer af fädernearfvet, men om han gifver henne
mindre, må hon ega rätt att vid fadrens död återfordra
det öfriga» *). Härtill kommer en häfd som förskrifver sig
från en lombardisk lag2), som förklarar att dotter som
är gift och har utbekommit sin hemgift icke vidare må
ega någon rätt till delaktighet i fädernearfvet, utan att
den hemgift hon erhållit må anses utgöra hennes hela
fädernearf, skulle också denna hennes erhållna hemgift
hafva bestått endast af en brudkrona!:i) Men detta var
icke allt; af fruktan att den äldste sonen möjligen kunde
blifva störd i sin besittningsrätt, skulle döttrarne i
giftermålskontrakten afsäga sig alla arfsanspråk för framtiden,
och då den allmänna lagen, som började att göra sig
gällande, icke erkände dylika afsägelser, satte man mot
detta en makt inför hvilken allt under medeltiden böjde
sig: eden. Ja, det gick ända derhän att fäder och bröder4)
tvingade de unga brudarne att, qvällen före deras
bröllopsdag, svärja vid sin själs salighet, vid sin andel i paradiset,
att de aldrig skulle göra anspråk på någon andel i
fädernearfvet. Tvifvelsutan fanns det bröder, som icke begag-
’) Ludvig den heliges lagbok.
2) Laboulaye, Histoire du droit de succession des Femmes. —
Lombardiska lag. IJ, tit. XLV: Si pater fiiiam suam vel fräter sororem ad maritum
deducit, in hoc sibi sit contenta quantum aut pater aut fräter in die
nup-tiarum dedit, nec amplius requirat.
3) Bretagnisk häfdvunnen lag.
4) Coutumes. — Laboulaye, liv. IV. »Quamvis pactum patris ut.
filia, dote contenta, nulium ad bona paterna regressum haberet, improbat
lex Civilis; si tamen juramento non si, nec dolo præstito, firmatum fuerit
ab eadem, omnino servari debebit.» (Coutumes, II, De pactis).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
