Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 ÄLSKARINNAN.
inför verlden fosterlandskänslan, dygden och snillet såsom
kärlekens ärofulla söner, och den poetiske filosofen
införlif-vade sig sjelf till den grad med denna nya känsla, att
den tacksamma efterverlden uppkallade den med hans
namn. Ingen, hvarken före eller efter honom, tillkommer
en sådan ära, som att hafva upptäckt en af
menniskosjä-lens känslor, och att, så att säga, vara fader för den.
Men, genom en sällsam motsägelse, glömde Platon
prestin-norna, efter att hafva instiftat kulten. Qvinnan dömdes
ovärdig att knäböja vid den platoniska kärlekens altaren,
eller åtminstone att få tjenstgöra viel dem. At henne
öfverlemnades de låga och grofva tjensterna i
Venus-Pandämos tempel; Uranias tillbedjande var ensamt
männen förbehållet, det var endast genom dem och på dem
hennes ädla välde utöfvades *). I Grekland erkändes väl
kärleken, men icke älskarinnan, qvinnan kunde der aldrig
blifva annat än mätress.
I Eom se vi för oss en annan tafla, utan att likväl
qvinnans roll der höjer sig. Dyrkan af Platons idealiska
kärlek utslocknar der och försvinner helt och hållet;
älskarinnans dyrkan framträder likväl icke. Hvad finnes
väl för gemensamt emellan Venus-Urania, och Lesbia,
Delia, Ariadne och sjelfva Dido? De äro ju endast
vällustiga eller lidelsefulla själar, ömma eller brinnande, men
de ega icke för sin lidelse annat föremål än sjelfva
lidelsen och de sträfva alla med en förblindad herrsklystnad
efter det sjelfviska- tillfredsställandet af sina begär. Icke
fråga de efter själsstorhet hos den de älska, icke fråga
de efter att höja sig sjelfva: det Mas deras kärlek ett
ord som i sig innefattar hela den platoniska kärleken,
ordet dygd. Må man läsa Eoms alla elegiska skalder, och
man skall se att Horatius, Tibullus, Propertius, och
Ca-tullus hvar och en i sina sånger alltid framhåller qvinnan
såsom en sinnlig varelse, vällustig och girig, med hjerta
’) Plutarkos afhandling om kärleken och Platons dialoger innehålla
skildringar af denna egendomliga känsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
