Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLSKARINNAN.
125
heliga Monica, läser hon sin älsklings frågor i hans
ansigte och svarar honom innan han ännu hunnit tala;
såsom hos Sancta Monica, afspeglar sig en himmel i hennes
ögon, och det är i hennes ögon Alighieri ser den. Ella
guardava suso, ed io in lei; »hon såg himlen der ofvan,
och jag såg den i henne.» Emellertid, alltefter som de
svinga sig upp mot högre rymder, strålar Beatrices skönhet
allt herrligare och herrligare; hvarje steg hon tager mot
himlen lägger ännu en ljus — blomma till den skimrande
strålkrans som kröner hennes panna, och de anlända
slutligen till de första legioner" af englar som lofprisa Kristum.
De stå inför Frälsaren! »Ack! utropar skalden, »alla de
stämmor som Polymnia och hennes systrar hafva ammat
med sin sötaste mjölk skulle icke kunna skildra en
tusendedel af skönheten i det småleende som förklarade
Beatrices anlete, då hon förde mig fram för den himmelska
skaran och då hon utropade: Du är frälsad från synden.»
Han var också verkligen frälsad; nu då han hade smakat
den himmelska fröjden, då han förmått se upp till den
himmelska skönheten, kunde han också återvända till
jorden att der, utan fruktan, sluta sitt lif.
Beatrice tager nu sin plats i den tredje englacirkeln,
på den tron hennes dygder förvärfvat henne, och den
hvars själ hon frälsat talar till henne dessa högstämda
afskedsord: »O qvinna, hos hvilken allt mitt hopp blomstrar,
du som värdigats, för min själs frälsning, nedstiga till
helvetets tröskel, du har från slafveri försatt mig i frihet.
Jorden har icke längre några frestelser för mig: jag
qvarhåller bilden af din renhet lefvande i mitt hjerta, på det
att, när min sista dag stundar och min själ flyktar ur
stofthyddan, du må finna den behaglig inför dina ögon.»
Sådan är den dittills okända bild af qvinnan som
Dantes snille framställde på den moderna poesiens och
civilisationens tröskel. Denna varelse, som blir allt
skönare i samma mån som den hon älskar blir renare, mera
fri från jordiska begär; dessa tvenne-hjertan, som genom
hvarandra föras i den oändliga godhetens famn, framställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
