Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄLSKARINNAN.
133
Et de quoi qu’å 1’envi tous les deux nous instruisent,
Le coeur en entend plus que tous les deux n’en disent ’).
Under Ludvig den XIV:s tid föll det ideal, som fru de
Sevigné drömt sig, till stoft; den låga Venus framträdde
ånyo. Den bländande lyxen af de kungliga
ömhetsförhållandena förmå knappast att under ett fint yttre
bortblanda den råhet som låg på botten af mysterierna inom
Versailles och Marly. Icke mer någon ärbar qvinnas
dyrkan och i och med detsamma förbi med hennes
välgörande inflytande, förbi med all aktning för qvinnan!
Vid sidan af Bussi-Rabutins Amours des Gaules och la
Fontaines fabler, framblixtra Boileaus - Satir es; man
tillskrifves .qvinnan alla laster, man utestänger henne från
hvarje intelligent arbete: den vördnadsvärda fru de Sabliére
göres af Despréaux till en takrännornas astronom. Sjelfva
Moliére, den store Moliére, fullbordar den högre
uppfattningens undergång, allt under det han risar ytterligheterna
i dess läror. Öfverallt kommer mätressen i älskarinnans
ställe.
Efter Ludvig XIV:s kommer prinsen-regentens tid,
det vill säga den korintiska Venus, med sina fem
förnedrade qvinnor såsom prestinnor, flyttad såsom ett
tabernakel midt in i det franska samhällslifvet. Vi föras med
strömmen. Den yngre Crébillon med sin grofva
oanständighet, Diderots teorier, Voltaires hånande förakt,
Rousseaus och Montesquieus filosofiska förakt för qvinnan
fullända Afrodite Pandämos’ seger; kärlekens lofsångare voro
Propertius’ lärjungar. Vi påträffa Chaulieu, Bertin, Parny, till
och med André Chénier, om hvilken man oftast kan säga
’) »Genom en fördold makt tyckes det såsom hade himlen sått fröet
till ömsesidig tillgifvenhet tvänne hjertan emellan, redan innan de ännu
lärt att känna hvarandra: Man högaktar hvarandra, man söker hvarandras
sällskap, man älskar hvarandra inom en sekund, och hvarje ord som man
utbyter är så lätt öfvertygande. Utan hvarje slags onödig fruktan, tyckes
det som satte man tro till hvarandras ord innan de ännu blifvit uttalade.
Man kan med så få ord uttrycka så mycket; de ännu vältaligare ögonen
säga med ens allt. Och huru mycket de båda än aflas om att säga oss,
säger ändå alltid hjertat ännu mera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
