Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFFENTLIG OCH ENSKILD UPPFOSTBÅN. 259
barnen undan mödrarnas inflytande, en annan del åter
låta hela tyngden af uppfostran falla på henne. Är det
fråga om döttrar !), så bära föräldrarne, såsom vi i det
föregående framhållit, hela ansvaret och all omsorgen för
deras uppfostran. Staten ger dem häruti intet stöd. Är
det fråga om söner, så ryckas dessa redan i späda år från
hemmet och anförtros genast utan vidare förberedelser,
åt den offentliga undervisningen.
Af dessa systemer är, enligt vår mening, intet
fullkomligt välbetänkt. Sanningen ligger på sidan om dem, eller
snarare står öfver dem. Man måste sammanbinda den
enskilda undervisningen med den offentliga; hvardera har sin
betydelse, och långtifrån att den enas inflytande skulle utesluta
den andras, endast fullständiggöra de hvarandra. För att
bevisa detta, vilja vi först belysa de åsigter som söka
beröfva mödrarna sina söner; ty nu är det endast fråga
om sönerna 2).
»När man endast lyssnar till hjertats instinkter», säga
somliga tänkare, »förefaller oss sönernas uppfostran hos
föräldrarne i hemmet, åtminstone till fyllda tolf år, i
början så naturlig, att man glömmer att göra sig den
frågan om den också kan låta sig göra, om icke de
lyckliga exemplen derpå endast äro undantag eller till och
med endast ett sken. När man säger föräldrarne, menar
man naturligen fadren och modren; men fadren kan ju
nästan aldrig uppfostra sin son ens till dess denne
uppnått tolf års ålder. Hans embetsg öromål, hans yttre
verksamhet i lifvet hindra honom derifrån. Äterstår således
modren. Men huru många mödrar äro väl i stånd att
uppfylla ett sådant åliggande? Hos somliga ligger hindret
i bristande förmögenhetsvilkor, hos andra åter i sjuklighet;
hos somliga är det bristen på egen uppfostran, som utgör
’) Det torde vara öfverflödigt att anmärka det vi här endast tala om
rikmansbarn.
2) Vi hafva tillräckligt utförligt behandlat frågan om undervisning för
döttrar i första bokens tredje kapitel; hvad döttrarnas sedliga uppfostran
vidkommer, kan väl ingen bestrida att den bör ske i hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
