Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 MODREN.
En kristen qvinna, hustru till hedningen Antiokos,
hade en femtonårig son, vacker och rikt begåfvad till
förståndet. En helig fasa bemäktigar sig henne; hon ser sin
sons hjerta nära att gå förloradt, hon tror att fadren skall
kasta honom in i farliga nöjen och att hon sjelf är
alltför svag, för att ensam kämpa mot det onda och rädda
den själ hon bildat. Genom ett slags helig ingifvelse,
bjuder hon då till sitt hus en helig Guds man, en eremit,
som lefde ett ensligt lif i en närgränsande bergstrakt, en
man som endast lefde i djupsinniga begrundanden. När
han står inför henne, skyndar hon på stund, utan vidare
inledning och förberedelser, till sin sons rum, tager honom
vid handen, för honom med sig till den helige mannen,
och i det hon så att säga kastar honom i dennes armar,
utbrister hon: »Här ser ni min son, den ni måste frälsa!
Ni måste lemna er enslighet, upphöra mecl ert från
verlden undandragna lif, och bo här i detta hus för att
hand-leda honom. Om han endast hade mig i lifvet, skulle
jag gifva honom åt er och jag skulle säga: Tag honom
med er; men hans fader skulle aldrig samtycka härtill.
Ni måste således komma hit!...» Uppskakad och liksom
mot sin vilja gråtande tillägger hon sedan: »Bevilja mig
denna nacl; det gäller min sons andliga välfärd, det gäller
hans själs frälsning, ty hans själ hotas af en stor fara,
Om ni skulle vara nog hårdhjertad att neka mig denna
bön, tar jag himlen till vittne att jag åtminstone ingenting
underlåtit för mitt barns själs frälsning, och om han
träffas af någon af dessa olyckor som vanligen medfölja
verldens frestelser, så skall Gud af er fordra sträng
räkenskap för hans själ, ty då jag nu öfverlemnar honom
i edra händer, kommer ansvaret att drabba er ’).»
Hvilken häftighet, hvilken kraftfull lidelse ligger ej
i dessa ord för sonens själs frälsning! Nå väl, kunnen I
nu fatta hvarföre det är nödvändigt att mödrar må få
uppfostra sina söner till dess att de uppnått tolf års ål-
;) Sankt Krysostomos. Om munhlefnåden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
