- Project Runeberg -  Qvinnans historia /
269

(1867) [MARC] Author: Ernest Legouvé
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OFFENTLIG OCH ENSKILD UPPFOSTRAN. 269

der? Det är derföre att de skola åter kunna draga dem
till sig och skydda dem vid de aderton eller tjugu åren.

Lagen inskränker fadrens och modrens välde till den
tid barnen uppnått myndighetsåldern. Men anser man
väl att föräldrars inflytande bör upphöra med deras välde ?
När lidelsernas ålder störtar ynglingen in i verldens
brokiga hvimmel, månne han då kan undvara en moders råd
och förmaningar? Hvem skall kunna förmå honom att
bibehålla känslan för det rätta, midt ibland det ondas
ty-gellöshet? Hvem skall kunna rädda honom, om icke från
att begå brott, så åtminstone från laster? Hans moder,
om hon hanclledt honom under hans barndom.

Det finnes, säger man, saker som en moder bör vara
i okunnighet om. Icke så; en moder bör veta allt, för
att kunna bringa tröst för allt eller för att kunna rena.
Ett sådant kall har likväl sina stötestenar, sina vådor,
hvilka det torde vara af vigt att påpeka. Så länge
ynglingens förtroliga meddelande är för honom ett
samvets-behof, för hans moder ett medel till handledning, ett
medel som hon begagnar och framkallar, så länge är det
för henne en pligt att mottaga detta förtroende; men så
snart det förtroliga meddelandet förbytes i ett
förströelsemedel, så snart samtalet i den talandes mun icke är
annat än tillfälle att få berätta om sina nöjen, sina
eröfringar, för att ännu en gång njuta dem, då må modren
straxt upphöra att lyssna till sonens tal. Hennes qvinliga
blygsamhet, hennes moderliga värdighet skulle såras af en
sådan berättelse^ Om hon då beredvilligt lyssnade, gjorde
hon sig till sonens medbrottsling. Må en moder taga sig
till vara mot en sådan fåfänga, den förhastade fåfängan
att yfvas öfver allt som kan få namn af framgång. Mer
än en moder, som fordrar en sådan bikt under
förevändning att mellankomma såsom domare, söker icke deruti
annat än nöjet att få lyssna till sonens alla triumfer.
Förgäfves bjuder hon till att väpna sitt ansigte med ett strängt
uttryck, förgäfves framkastar hon då och då några
tad-lande ord; hennes ögon stråla, hennes mun småler henne sjelf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinhist/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free