Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 QVINNAN.
förgängelsen, utan en den himmelske konungens odödliga
brud.»
Vi se häraf att denna stora kyrkofader såg i
qvinnan den säkraste bundsförvandt i utbredandet af Jesu lära;
i hans ögon var qvinnan icke endast ett helgon, utan en
stridande medlem af de trognas samfund på jorden.
Efter ett så ärofullt och ihållande deltagande i den
största af alla verldens omstörtningar, efter så många prof
på mod, ihärdighet, utmärkta förståndsgåfvor och till och
med kraft, som qvinnorna i stor mängd gifvit oss, efter
att i fyra århundraden, trots allt slafveri, hafva utöfvat
så mycken dygd, bör det icke vara oss män tillåtet att
öfver dem uttala underkastelsedomen, utan kunna vi anse
såsom lagligt och fullständigt stadfästad denna enkla
sanning: Qvinnan är mannens jemnlike. Men huru, i hvad
är hon honom jemnlik? Är det derför att hon har
samma egenskaper som han? Är det derför att hon liknar
honom? Nej, ty ehuru man kan säga att qvinnan har
gjort för sjelfva religionen lika mycket som mannen,
kar hon dock icke verkat på samma sätt som
mannen. Qvinnan har velat hafva och erhållit en plats,
men sin egen plats. Detta sista drag är
egendomligt och afgörande. Sällande sig till apostlarne, är den
uppgift hon dervid förbehåller sig ett värf fullt af ömhet,
vaksamhet och omhuldande, en moders kall! Bland
martyrerna förblifver hon qvinna genom sin blygsamhet, på
samma gång hon visar prof på det största mannamod.
Under kyrkofädernas tider älskar och tröstar qvinnan,
under det att predikanterna tala, de lärda skrifva och
Origines’ anhängare söka trons grunder och concilierna
fastställa dem. Oss må tillkomma Kristi anda, dem Jesu
hjerta; de hafva vid hans kors lärt att tillbedja hans sår
och att kyssa det blod som flyter ur såren, och i bredd
med de stora kyrkofäderna, kyrkans grundläggares höga
gestalter, se vi framträda i jemnhöjd med dem, ehuru mera
inhöljd i dunkel, den älskliga typen af
barmhertighets-systern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
