- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
129

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Margaret Bordillion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

129

Det var ingen undflykt. Hennes lyckliga tankar
förirrade sig äfven åt detta håll, och när Tiffle kom in gjorde
hon verkligen upp planen till drifhuset inom sig samt
öfvertänkte det sätt, på hvilket det bäst skulle kunna
utföras.

— Slagtaren har stått utanför och väntat dessa tio
minuter, och gamla Gand har kommit upp för att säga att
han fått några läckra foreller, fortfor Tiffle buttert, ty miss
Bordillions försumlighet hade ej behagat henne.

— Tag hvad ni tycker af slagtaren, Tiffle, tag Gands
foreller; det öfriga af middagen kan ni bestyra om sjelf,
svarade miss Bordillion glädtigt.

Tiffle mumlade ett motsträfvigt samtycke. Äfven
denna lilla befallning misshagade henne. Hon låtsade sig
alltid vilja hänskjuta sådana saker till miss Bordillions
afgörande, men denna lady svarade oftast med att
Öfverlemna alla arrangementerna åt henne.

— Tager mr Lester sin lunch hemma? frågade hon.

— Jag vet ej. Han har ej gjort det i allmänhet på
sista tiden, som ni vet; men kanhända — kanhända skall
han göra det idag. Låt de unga flickorna få fårstek till
sin middag, Tiffle.

— Master Lester vill ej äta fårstek, sade Tiffle
häftigt. Han sade mig helt spotskt igår att han fått nog af
den strunten i Rugby.

Miss Bordillion skrattade.

— Ni kan ge honom någonting annat, Tiffle. Han
är ej ofta hemma.

Tiffle skulle ha velat gifva honom torrt bröd; och
häftigheten i hennes sista svar var ej förorsakad af någon
motvilja mot befallningen att sända upp fårstek till de
unga flickorna, utan at den plötsliga tanken på honom.
Han var en öppen ädelsinnad gosse, men mycket trotsig
mot dem han fick motvilja för; och han och Tiffle hade
kännt en ömsesedig antipati från första stund de träffades.

jLn Qvinnas Ed. 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free