Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. På ett oförklarligt sätt försvunnet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332,
— Jag har aldrig kännt mer än en enda, Geoffrey.
Gamla lady Dane, er och min faster.
— Nonsens, Cecilia!
— Det är ej nonsens, bäste Geoffrey. Jag har sällan
sett en sådan likhet mellan två personer. Det föll mig i
ögonen straxt då han kom in.
Stackars Cely! Då lörd Dane vänligt tog hennes arm
och förde henne in i matsalen, tänkte han på hvilken
mängd af dårskaper som hvälfts i hennes hufvud under
loppet af heunes enkla lif.
— Jag önskar att ni hade bjudit honom qvar till
middag, Geoffrey!
— Bjudit honom qvar! upprepade lörd Dane. Min
bästa Cecilia!
— Kunde det ej låtit sig göra, Geoffrey ?
— Nej, i sanning, det kunde ej låta sig göra, sade
lörd Dane. En misstanka vaknar hos mig, Cecilia, att
denne unge amerikanare, denne Lydney, är en äfventyrare:
en person som kommit hit för att roffa till sig allt hvad
han kan.
— Ack, Geoffrey 1 Han ser så bra ut! Han liknar
en furste.
— Jag förmodar han tänker draga fördel deraf.
Miss Dane lät höra ett utrop af grämelse. Det var
ej tillgjordt såsom hennes utrop i allmänhet voro. Hon
visste huru klarseende hennes bror var, huru riktigt han
i allmänhet dömde om saker och förhållanden och äfven
huru mildt hans omdöme oftast var; derföre trodde hon
äfven denna gång att han hade rätt. Men hon hade
aldrig sett någon, till hvilken hon annars skulle kunnat hysa
ett sådant förtroende som till William Lydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
