- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
441

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Londonbankiren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

441,

hon plötsligt i det hon räckte fram sin hand till tecken
att han borde aflägsna sig, skalle jag ej längre qvarblifva
i Danesheld.

— Detta bevisar hur mycket ni delar den allmänna
fördomen, svarade han i det han hjertligt skakade hennes
hand. Jag tadlar er ej, miss Bordillion, och naturligtvis
kan jag ej besöka er vidare, men ni måste tillåta mig
hoppas att den tid skall komma, då ni åter önskar mig
välkommen.

Miss Bordillion kände en • betydlig lättnad, då han
gått. I sin förvirring riglade hon dörren till rummet och
ställde sig med ryggen mot densamma. En tanke var
förherrskande hos henne — att han ej sagt ett enda ord,
som spred ljus i saken. Han hade ej visat sig det
ringaste förlägen, tvärtom, hans utseende var stoltare och
mera sjelfständigt än någonsin.

Då han kommit ut, fann han miss Lester
samtalande med tjenstflickan. Han närmade sig den unga
ladyn, bad om några ögonblicks samtal och utan att vänta
på ja eller nej nästan drog han henne med sig in i ett
litet rum, der hon och Edith i fordna dagar brukade hafva
sina lektioner.

— Maria, började han, i det han kallade henne, som
han sällan förut gjort, vid hennes förnamn, jag ämnar
sätta er vänskap, ert förtroende till mig på prof.

Mörka rykten äro i omlopp om mig, antydningar att
jag ej är hvad jag syns vara, en gentleman, utan tvärtom
en högst misstänkt personlighet, fullkomlig äfventyrare.
Tror ni dessa rykten?

— Nej, svarade hon lugnt i det hon höjde sina ögon,
fulla af förtroende, mot hans.

— Jag tackar er. Är det någon som jag är skyldig
att vederlägga dessa rykten för, så är det för er. Och
likväl kan jag ej göra det: tiden är ännu ej kommen. Yill
ni vänta en kort tid utan att tvifla på mig?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free