- Project Runeberg -  En qvinnas ed /
442

(1867) [MARC] Author: Ellen Wood
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Londonbankiren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

442,

Hon såg åter på honom och hennes ansigte var fullt
af förtroende och hopp; han tog båda hennes händer och
höll dem i sina.

— Bland annat så har man anklagat mig för att jag
eftersträfvar miss Lesters kärlek för hennes förmögenhets
skull. Miss Lesters kärlek torde jag aldrig vinna, men jag
bakänner uppriktigt att hon vunnit min. Jag kan ej säga
mera nu utom det, att då jag infinner mig hos mr Lester
för att begära hans dotters hand, skall han finna att i
förmögenhet och samhällsställning är jag åtminstone hans
jemlike. Jag sårar er väl ej genom att säga så mycket?
afbröt han, ty hon sträfvade att lösgöra sina händer.

Nej, han sårade henne ej: långt derifrån; men hon
var verkligen mycket upprörd. Här stod han — denne
äfventyrare som hvar och en kallade honom — och gjorde
henne ett giftermålsanbud, och hon var endast alltför
medveten om att hon älskade honom, hvad han än måtte
vara.

— Till dess skall ni ju ha förtroende till mig?
hviskade han i en ton af djupaste ömhet.

Hon svarade endast med blicken, men det var nog.
Frestelsen för honom att luta fram sitt hufvud och kyssa
hennes rodnande ansigte var stor nog; men William
Lydney var en man med ära, i trots af allt hvad man sade
om honom, och han motstod denna frestelse.

— Gud välsigne er Maria! Molnet skall snart
passera förbi.

Tjensteflickan som väntade vid dörren och som ej
underrättat miss Bordillion om samtalet mellan miss Lester
och mr Lydney, hvilket hon naturligtvis borde ha gjort,
framsade en ursäkt till mr Lydney då han passerade förbi.

— Jag var verkligen nödsakad att göra som jag
gjorde, sade hon och syntes färdig att gråta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:47:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinnased/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free