Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Sallys onkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546,
affären gjort oss helt förskräckta. Jag vill göra allt hvad
ni önskar från denna dag.
— En öfverenskommelse som jag hoppas vi aldrig
skola bryta, sade William Dane i det ban hjertligt skakade
den framräckta handen.
En som denna dag var angelägen visa det han fann
sig väl i omständigheterna var mr Herbert Dane. Han
var klok nog att göra så. Det är sannt, han hade
plötsligt blifvit frånryckt sin ställning och sin förmögenhet,
men i verkligheten hade han aldrig haft rätt hvarken till
den ena eller den andra — han hade omedvetet varit en
usurpator. Lörd Dane hade för afsigt att anslå en ganska
betydlig inkomst åt Herbert. Med ett ord, sakerna kunde
ha blifvit värre för ex-lorden. Dessutom hade han ju
blifvit befriad från den rysliga förebråelsen att ha varit
orsak till sin kusins död, och blott den omständigheten
borde bereda honom en oerhörd lättnad.
— Ni måste ha blitvit förvånad då ni fann hvem
det var som lifräddningsbåten fört i land, anmärkte han
vid ett samtal med Ravensbird under loppet af
eftermiddagen.
— Förvånad är alldeles för litet sagdt, sir, svarade
Ravensbird. Min första tanke sedan jag återhemtat mig
från min öfverraskning var att jag varit en komplett idiot
som kunnat till den grad misstaga mig att jag tog den
drunknade mannen för min herre. Han börjude ansätta
mig med en massa frågor aftonen efter sedan han blifvit
räddad, och dervid erfor han, sir, att det var ni och ej
hans bror som herrskade på slottet. Straxt ryckte han af
sig ögonskärmen, satte sig upp i bädden och frågade om
jag kände honom. Ni kan tänka er min öfverraskning.
Det blef derefter en öfverläggning mellan oss om saken
skulle omtalas för Sophie eller ej; mylord var rädd att
hon skulle sprida ut hemligheten, men jag ansåg att det
kunde ej hjelpas, ty hon skulle säkert känna igen honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
