Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Sallys onkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545,
fars, men innehades då af den som blott innehade namnet
lörd Dane. Jag sade er också att om de voro mina, skulle
förhållandet vara helt annorlunda. Ni måste sjelf inse att
så är, Beecher. Nu är det min skyldighet att skydda
egendomen och jag skall äfven göra det. Jag värderar
mera en hederlig och ärlig man än alla fasaner i
England; icke destomindre respekterar jag och skall
upprätthålla jagtstadgan. Kan ej ni och jag den oaktadt
fortfarande vara vänner?
— Vänner! upprepade karlen med en djup
sinnesrörelse.
— Jag sade vänner. Det blir ert fel om vi ej blifva
det. Ni kan väl ej förmoda att jag tänker på något sätt
begagna mig af det förflutna, såvidt det ej kan ske för ert
eget bästa. Ni sade en gång, Beecher, att om ni och era
kamrater blifvit vänligare behandlade, skulle ni ha varit
andra menniskor än hvad ni nu äro. Om ni från denna
dag skulle börja att bli andra menniskor! Jag skall hjelpa
er. Tror ni, Beecher, att jag kommit hem för att göra
er skada? Det är ej genom att göra menniskor ondt i denna
verlden som vi förhjelpa hvarken dem eller oss sjelfva
till en bättre ställning.
Beecher svarade ej, men hans ansigte visade den
sinnesrörelse han erfor.
— Ni skall få en passande sysselsättning för er och
bli väl betald. Jag vill att mina underlydande skola egna
sina bästa krafter åt min tjenst, och å min sida skall jag
alltid vara för dem en omtänksam vän. Ja, Beecher, detta
är min uppriktiga mening. Jag önskar att vi skola bli
vänner i ordets bästa bemärkelse, i det vi göra våra in
-tressen gemensamma. Vill ni ej lofva mig det, Beecher?
Mannen räckte blygt fram sin hand.
— Ja, det vill jag, sir; jag är trött vid det lif jag
föt, och så äro de andra äfven; dessutom har den sista
En Qvinnas Hd. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
