Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andlig fostran - XXV. Konversation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock gifves det några andra punkter, som unga flickor
måste iakttaga vid samtal, och några fel, som de måste
undvika, hvilka vi derför här vilja särskildt vidröra.
Först och främst bör aldrig begäret att lysa i
konversationen uppfylla hjertat, ty eljest skiner den talandes
fåfänga alltid igenom och stöter mer eller mindre åhöraren,
af hvad innehåll samtalet än må vara. Man skall så litet
som möjligt tala om sig sjelf, emedan äfven detta visar och
närer fåfängan. Det är vidare barnsligt och löjligt, när
unga personer antingen berömma sig af sina dygder eller
anklaga sig för sina fel, då båda delarne sannolikt icke
kunna vara så stora, som de föregifva, och en biafsigt
alltid skiner igenom.
Unga uppväxande flickor böra betänka, att det är högst
tadel värdt att tala illa om andra menniskor, emedan det
strider mot den kristliga kärlekens lag, enligt hvilken man
alltid skall öfva kärlek och öfverseende mot sin nästa, och
emedan man kan vara falskt underrättad. En ung man
tillfrågades en gång af en vän, hvarpå han skulle igenkänna,
om den flicka, som han ville välja till maka, vore af god
sinnesart, och han svarade: "Om under samtalet en
tvifvelaktig anklagelse göres mot en frånvarande person, och hon
är mera böjd att antaga den fällande än den friande
åsigten, så är hon med all säkerhet af dålig sinnesart." Man
benämner detta förtal, hvilket en stor menniskokännare
kallat en ruttnande konversation.
Det är vidare ingenting, som vid ett samtal är
oangenämare och gör den talande obehagligare, än rätthafveri
och talträngdhet, men hos unga flickor är dylikt i högsta
grad oanständigt, då deras karakter just bör vara saktmod
och eftergifvenhet. Man göre sig derför till lag att aldrig
direkt motsäga, minst med bitande uttryck, och, till och
med om man är fullkomligt öfvertygad om oriktigheten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
