Note: This work was first published in 1956, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Schema med variationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jordsidan (man säger också »kalla sidan»)
av L1 på ca 1/5 av totala antalet varv i L 1.
(Se fig. 1403.) Till detta uttag kan man
ansluta antennen; det blir samma effekt
som om man hade en särskild antennspole
lindad med 1/5 av L1 :s varvtal.
Allmänt gäller att ju längre antenn man
har desto färre varv bör antennspolen ha i
förhållande till totala antalet varv i L 1.
En mycket kort antenn på några meter kan
man utan olägenhet ansluta direkt till L 1,
men en längre antenn förstör selektiviteten
i avstämningskretsen.
Lägg också märke till att avstämnings-
skalans kalibrering är beroende av den an-
tenn man ansluter. Antennen har nämligen
viss kapacitans som adderas till kretsens
0-kapacitans. Ju färre varv man har i an-
tennspolen desto mindre inverkar emeller-
tid antennkapacitansen på avstämningen.
Sedan kan vita en titt på avstämnings-
kondensatorn, C1. För rundradiolyssning
är ca 500 pF ett lämpligt värde, eftersom
man då kan täcka området 550—1600
kHz med en spole (förutsatt att 0-kapaci-
tansen i kretsen är ca 45 pF). En vridkon-
densator på ca 150 pF går emellertid lika
bra att använda om man i stället ökar L:s
induktans till det dubbla, men frekvensom-
rådet blir ju snävare: 550-1100 kHz.
Med oförändrad induktans i 1,0 får man
frekvensområdet 800-1600 kHz.
Man kan ha 350 pF kondensator också
på kortvåg, men inställningen blir därvid
mycket kritisk och skarp, varje station
upptar mycket litet utrymme på skalan.
Men man kan lätt avhjälpa detta. Genom
att koppla in en liten extra finavstämnings-
kondensator (C O i fig. 1404) på exempelvis
0-50 pF parallellt över C 1 kan man göra
grovavstämningen med C 1 och finavstäm-
ningen med CO. Ett annat sätt att anordna
bandspridning är att inkoppla en liten fast
kondensator (C O i fig. 1405) exempelvis
på 50-100 pF i serie med avstämningskon-
densatorn. Har man exempelvis en avstäm-
Fig. 1404. För att göra avstämningen bekväm
på kortvåg kan man koppla in en speciell fin-
avstämningskondensator (vridkondensator för
små kapacitansvärden exempelvis 0-50 pF)
parallellt över avstämningskandensatorn C 1,
ningskondensator på 50-350 pF blir ka-
pacitansvariationen efter inkopplingen av
seriekondensatorn ca 25-80 pF i kretsen.
Härnäst i tur kommer så gallerkonden-
satorn C2 och gallermotståndet 11 1 . Dessa
båda detaljer skall vara av god kvalitet och
monteras så nära gallerkontakten på rör-
hållaren som möjligt. Här betyder ett par
tum ledning faktiskt en hel del, och bästa
resultatet får man om man löder R 1 och C2
direkt på rörhållarstiften, så att lednings-
längden blir mindre än en centimeter.
111 :s storlek bestämmer detektorns sta-
bilitet och känslighet. Man brukar använ-
da något värde mellan 1 och 5 Mohm, käns-
ligheten stiger för de högre värdena. På
denna punkt lönar det sig att lägga ned
litet tid och arbete på experiment! C 2 skall
vara en keramisk kondensator eller glim-
merkondensator, värde mellan 100 och 500
pF, det mindre värdet för de kortaste våg-
längderna. 250 pF är ett bra värde för en
vanlig mottagare.
C3 (se fig. 1401) kortsiuter växelspän-
ningar till jord och bidrar dessutom till att
tysta ned »skrap» från återkopplingskon-
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
