Note: This work was first published in 1956, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Om mätning av ström och spänning - Ohm per volt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spoleinstrument med låg strömförbrukning.
Eller får man använda sig av en voltmeter
med rör eller transistorer i vilken ström-
förbrukningen är helt försumbar.
Använder man vid spänningsmätning ett
instrument som innehåller ett vridspole-
instrument med hög strömförbrukning får
man sålunda ha tankarna med sig så att
man inte i och med att ett sådant instru-
ment anslutes, stör ström- och spännings-
förhållandena i högohmiga kretsar. Man
måste därför från fall till fall avgöra om
det är någon risk härför. Det gör man ge-
nom att studera schemat för den krets, på
vilken man skall göra en spänningsmät-
ning.
1 detta sammanhang kan det vara lämp-
ligt att påpeka att man alltid bör utnyttja
ett mätområde hos en voltmeter som ger
minsta möjliga belastning på kretsen. Man
bör sålunda konsekvent, när det gäller
mätning på högohmiga kretsar, använda
sådant mätområde att man får ett mycket
litet utslag hos instrumentet, exempelvis
1/10 av maximalt utslag. Därmed får man
visserligen sämre mätnoggrannhet, men å
andra sidan så blir ju strömförbrukningen
på den anslutna kretsen endast 1/10 av
den man får om instrumentet ger fullt ut-
slag. Har man exempelvis ett instrument
som fordrar 1 rnA för fullt utslag, blir
strömförbrukningen 100 uA om instru-
mentutslaget är 1/10 av max. utslag, en
ström som ofta är tillräckligt liten för att
den inte skall medföra alltför stora påverk-
ningar på en strömkrets.
Ohm per volt
Man brukar i detta sammanhang tala om
ett instruments känslighet, som man mäter
i antal ohm per volt Vad man menar med
detta är egentligen ingenting annat än det
använda instrumentets strömkänslighet,
ohm per volt-talet anger helt enkelt inver-
terade värdet av vridspoleinstrumentets
2O3V f200V
irnA 1,L.mA
1101 I 1QO
nov _f) ov
j?)
Fig. 209. Vid mätning på förstärkarsteg med
högohmigt belastningsmotstånd måste man se
upp vid kontrollmätning av rörets anodspän-
ning. Man kan få på tok för lågt värde om
instrumentets inre resistans är av samma stor-
leksordning som belastningsresistansen. 1 a)
visas spänningsförhållandena i steget för in-
koppling av ett mätinstrument. 1 b) visas spän-
ningsförhållandena för det fall att ett instru-
ment med fullt utslag för 1 rnA känslighet
=1000 ohmiV utnyttjas för spänningsmätning
på ett mätområde 0-10 V.
ström för max. utslag. 1000 ohm/V mot-
svarar 1/1000 A=lrnA, 10 000ohm/Vmot-
svarar 0,1 rnA eller 100 uA etc.
Det är lätt att med utgångspunkt från
en voltmeters ohm per volt-tal få fram in-
strumentets inre resistans för ett visst mät-
område. Man multiplicerar helt enkelt ohm
per volt-talet med den högsta spänning som
kan avläsas på det aktuella mätområdet.
Exempel:
Ett instrument med känsligheten 1000
ohm/V har på 0-10 V.området 10)(
X1000= 10000 ohm inre resistans.
Allmänt gäller sedan att inre resistan-
sen i ett mätinstrument skall - om man
tolererar högst 5 % felavläsning - vara
minst 20 ggr högre än resistansen i den
krets man skall mäta över. Därvid räknas
den resulterande resistans som voltmetern
»ser» från sina anslutn ingsklämmor.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
