Note: This work was first published in 1956, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Så mäter man resistans!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre än 1450 ohm kommer ju strömmen
genom instrumentet att bli större än 1 rnA
och risk kan uppstå att man bränner sön-
der instrumentet om man obetänksamt
kopplar in ett alltför lågohmigt motstånd
eller om man oavsiktligt kortsiuter mel-
lan anslutningsklämmorna.
En bättre metod som inte medför någon
risk för vridspoleinstrumentet visas i fig.
303. Här ligger ett batteri, vars polspän-
ning kan vara tämligen godtycklig, i serie
med ett variabelt motstånd R, detta ställes
till en början in så att vridspoleinstrumen-
tet visar max.utslag. Därefter kan ma.n
ansluta det motstånd man önskar bestäm-
ma parallellt över vridspoleinstrumentet.
Fig. 303. Principschema för direktvisande
ohm-meter. a) Först inställes strömmen genom
vridspoleinstrumentet till 1 rnA genom att det
variabla motståndet R varieras till lämpligt
resistansvärde. b) Genom att - med oförändrat
resistansvärde i R - koppla in det motstånd
vars resistans skall bestämmas, R, parallellt
över vridspoleinstrumentet, minskar utslaget på
vridspoleinstrumentet. När R2,=inre resistan-
sen i vridspoleinstruinentet, R, minskas ut-
slaget till hälften. Vridspoleinstrumentet kan
förses med en skala som direkt anger den över
A—B inkopplade resistansens storlek.
Det inses lätt att om man kortsiuter mel-
lan dessa klämmor (R,,=0) kommer ingen
ström att passera vridspoleinstrumentet,
men ju högohmigare motstånd man anslu-
ter desto mindre inverkan på vridspole-
instrumentets utslag åstadkommer paral-
lellkopplingen.
Om man exempelvis kopplar ett mot-
stånd R,,=vridspoleinstrumentets resistans
Ri över klämmorna A och B kommer in-
strumentutslaget att minska till hälften, i
det att ju strömmen då delar upp sig på
två lika stora delar.
Sambandet mellan det utslag som erhål-
les på vridspoleinstrumentet och det re-
sistansvärde som inkopplas parallellt över
det kan lätt beräknas, och i tab. 302 är
sammanställda dessa värden för det fall
att inre resistansen är 50 resp. 100 ohm i
vridspoleinstrumentet.
Värdena i denna tabell gäller endast un-
der förutsättning att R är väsentligt hög-
ohmigare än R; R bör, om man kan tole-
rera högst 5-10 % fel, ha 10-20 ggr hög-
re resistans än R, dvs. R bör vara 500-
2000 ohm. Så är fallet om man har 3 V
batteri, R blir då=3 kohm
1 fig. 304 a visas hur man kan kalibrera
ett 1 rnA-instrument med R=:50 ohm för
att man direkt skall kunna avläsa resistans-
värdet. Förutsättningen är naturligtvis då
att man börjar mätningen med att ställa
in instrumentet på max. utslag med serie-
motståndet R.
Om man närmare studerar skalan i fig.
304 a finner man att det mätområde man
får med ett instrument av detta slag är be-
gränsat till relativt lågohmiga resistanser,
och man kan nu fråga sig om man inte kan
öka ut mätområdet på något sätt. Jo, det
går bra om man seriekopplar vridspole-
instrumentet med ett motstånd som tillsam-
mans med vridspoleinstrumentets resistans
ger en resistans av exempelvis 1000 ohm.
Se fig. 305. Med ett yttre variabelt mot-
stånd R reglerar man först in strömmen så
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
