Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tiden före 1471
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Handelsförbindelserna med holmen vid Stocksund fortsattes emellertid, först
af gottlänningarna, sedan af tyskarna. De senare hade på 1100- och 1200-talen
koloniserat och eröfrat den af slaver bebodda Östersjökusten öster om Elbe
och upp till Finska viken; den första kolonistadens, Lübecks, borgare seglade
tidigt öfver till Sverige i handelssyfte. Det var fara värdt, att äfven Sverige skulle
genom deras driftiga föregångsmän komma i samma ställning som de af tyskarna
koloniserade Östersjöländerna.
Vid denna tidpunkt förenades emellertid de båda tvistande konungaätternas
anspråk på Sveriges tron hos konung Valdemar 1250. Hans fader, den
kraftfulle Birger jarl, som egentligen styrde landet, föreskref 1251, att om lübeckarna
ville bosätta sig i Sverige, skulle de lefva efter svenska lagar och kallas svenskar.
Samtidigt började han med kraft befästa Mälarens inlopp. Erikskrönikan, skrifven sjuttio
år senare, berättar nämligen, att han här byggt ett fäste och anlagt Stockholm.
De markhistoriska förhållandena kring staden visa möjligen hän på, att
Stockholmen med kringliggande område ursprungligen tillhört Uppsala öd, den gamla
svenska konungaättens familjegods, som med kronan öfvergått till konung Valdemar.
Både Uppsala, Birka och Sigtuna synas hafva uppstått på dylika gods och liksom
konungen på Uppsalaödsgodsen företräddes af en fogde, företräddes han i dessa
städer af en dylik, ursprungligen en uppbördsman, kallad gelkare.
Ett annat skäl är stadsplanens enhetlighet. Den banbrytande tyska
stadsforskningen har påvisat, att stadsplaner af samma typ, som visar sig i den äldsta
stockholmskartan, hafva varit beroende af en vilja, den mans, som förfogat
öfver marken och förlänat tillstånd till bebyggande. Då denne på denna tid i
Sverige icke kunde vara en privatman, var icke heller marken “privat“, och det
återstår därför blott att spåra konungens vilja, i detta fall Birger jarls, och
regeringsmakten kunde ju blott förfoga öfver Uppsalaödsgods. Det gamla sveafästet vid
Norrström fick genom sin placering på en dylik mark en högre betydelse än en
bygdefästning, som oftast var en ätts enskilda angelägenhet.
Den stadsplan, som fått sitt uttryck i den äldsta stockholmskartan, tillhör den
stora grupp af stadsplaner, efter hvilka de nyanlagda städerna från Lübeck upp
till Reval byggts. Inom denna grupp kan man urskilja i stort sedt tre smärre,
och till den mellersta hör den stockholmska stadsplanen. Den tillhör 1200-talet
och har såsom typ betraktad framtvingats dels af köpmännen, dels af
försvarshänsyn, liksom förhållandet är med alla kolonistäder söder och väster om
Östersjön. Inom de koloniserade områdena blef emellertid denna stadsplanetyp omodern
vid midten af århundradet och fick där vika för den tredje, som hufvudsakligen
karaktäriserades af mindre kvarter och bredare gator.
Den stockholmska stadsplanen har dock tvänne detaljer, som icke rätt väl passa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
