Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1471-1635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidsskedet 1471—1635 21
och greet ther offuer, therföre bleeff han inryckt i ringen, och bleeff affhuggen. —
— — Så lät tå konungen vptenda en stoor eeld om lögherdaghen på
Södhramalm, och lät så släpa the dödha kroppanar ther vth och brenna them vp. Lät
så vpgreffua her Steens dödha lekamen, som meer än itt halfft åår hade legat
i jordenne, medh itt spätt barn, och lät them och medh the andra vpbrennas.
Her Morten Jonson, prebendatus i Stocholm war tilförenne aff jordenne
vpgraffuen, och thet giorde erchebispen. — — — Tå nu borgarenar så affhugne woro.
wordo alle theres nöklar tagne ifrå theres hustrur, och bleffue ther guld, silff,
penningar, och alla besta warur vthtagna, såsom förbruttit gotz, än tå at ingen
doom war ther om gångin och hustrunar skulle tå behålla husen på sin part.
Och sedhan thenna förra affhugningen skeed war, bleffuo monge affhugne, ibland
huilka war Olaff Walram och Erland Esbiörnson. Men the som på stoora torget
i galgan dagh ifrå dagh hengde woro, wiste man icke rettzligna taal vppå, ty
galgan war offta full och siellan toom. Och the som hengde woro, woro mest
aff the herremäns tienare som affhugne bleffuo, och monge bleffuo vphengde
med stöfflor och sporrar, som the kommo inridandes i stadhen, så at vtaff hesten
och i galgan, thet ganska gräseligitt war“.
Det har ansetts lämpligt att inrycka denna skildring af den störste man, som
tjänat Stockholms stad, för att gifva en föreställning om det fruktansvärda intryck,
Stockholms blodbad utöfvade på de kvarlefvande. Det kort före jul 1520 af den
på resande fot stående Kristiern delvis kompletterade rådets slafviska hållning
under de följande händelsernas gång blir därigenom fullt förståelig. Men också
borgerskapets eftergifvenhet blir det, ty endast fruktan torde hafva hindrat ett
uppror mot det dansksinnade rådet och den danska besättningen, som från
slottet styrdes af Henrik Slagheck. Men nu måste staden falla till föga.
Under tiden hade Gustaf Eriksson börjat sitt verk. Nyheten kom till
Stockholm i januari och 1521 10/1 utfärdade rådet och borgerskapet en skrifvelse med
varningar för honom. En månad därefter skref rådet till konungen och försäkrade
om sin trohet, liksom Didrik Slagheck d. 6/2 fått mottaga dylika försäkringar.
Ytterligare varningar mot “förbrytaren Gustaf Eriksson“ afgick från rådet d. 13/1.
till Dalarna, och d. 11/3 tackade det helsingarna för visad trohet mot konungen.
Ännu en gång utsände rådet och menigheten d. 28/8 till rikets alla inbyggare
varningar mot “missdådaren“. Men nu nalkades hans befriande skaror Stockholms
förstärkta murar, och d. 14/4 fann man sig föranlåten att begära hjälptrupper af
konungen samt anhöll kort därefter att blifva befriad från hans vilda, skottska
knektar, som ställde till ofog i staden. Tiden upptogs af försvarsanstalter, ty vid
midsommartiden började Gustaf Eriksson belägra Stockholm, hvilket föranledde
rådet att d. 10/6 ännu en gång begära undsättning af konungen. Nöden började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
