Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1471-1635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Stockholms magistrat och rådhusrätt
Den största delen af Norre förstadens befolkning utgjordes af soldater och
sjöfolk samt af hofvets och slottets tjänstemän och betjänte. Bland de båda
förstnämnda kategorierna funnos alltid oroliga element, som ofta vållade bekymmer.
iksom de ekonomiska frågorna bildade den kil, som sprängde Norrmalm
från Stockholm, blef det äfven dylika, som till sist förorsakade, att de båda
städerna åter sammanfördes. Af kronan betraktades de bägge städerna alltjämt
såsom ett samhälle ur skattesynpunkt och, ehuru Norre förstaden genom ett
egendomligt förfarande från 1622 lyckades behålla skottemedeln för egen
räkning, fortfor likväl Stockholms förmyndareskap vid uttaxerandet af extra gärder.
Därigenom uppstod vid fördelningarna, som oftast af kronan öfverlämnades åt
Stockholm, ett kan man säga nästan oafbrutet spändt förhållande, som särskildt
var svårt 1628. Året därpå bildades på konungens framställning det s. k. skepps.
kompaniet, som blef ett nytt tvistefrö.
Dels till rikets försvar, dels till städernas egen fraktfart, med förbehåll att
för kronans räkning vid behof tillhandahållas, skulle nämligen af Sveriges
städer 16 skepp utrustas. Stockholm med Norre förstaden skulle tillsammans sörja
för fyra skepp med en summa af 75,000 dlr. Uttaxeringen gick dåligt i båda
städerna; i juni hade i Stockholm endast 8,000 dlr influtit. Rådet utfärdade
påminnelser, men fick d. 23/11 af borgerskapet det svaret, att “den som lofvat, må
betala“; själfva ville de ej vara med om fler än tre skepp.
Icke bättre gick det i förstaden och här synes man äfven hafva försökt att
slippa ett skepp. Emellertid drogs saken inför riksrådet, som i december
afgjorde, att städerna enligt sitt löfte skulle utrusta de fyra skeppen, hvarjämte
Norre förstaden förständigades att till Stockholm utbetala sin andel eller 10,000
daler.
Emellertid fortfor förstaden att ordna sina inre förhållanden. I april 1633
tillsattes ett antal personer för uppmätning af stadens tomter. Anstalter vidtogos
från regeringens sida för att upprätta sjukhus, tukt- och barnhus. Skråväsendets
utveckling fortskred. Men då inträffade den stora förändringen: Klas Fleming
blef 1634 öfverståthållare, Stockholm skildes samtidigt från Uppsala län och
bildade ett eget öfverståthållareskap.
I Norre förstaden trodde man nu, att det rätta ögonblicket var inne och
försökte att erhålla privilegier. Men då samlades den gamla oviljan i Stockholm,
som alltid sett snedt på “de norrmalmsches“ fortgående förkofran, och i
november anmälde rådet besvär öfver privilegieansökningen hos förmyndareregeringen
genom den nye öfverståthållaren, som till Stockholms stora lycka bl. a. hade
till hufvudsaklig ämbetsplikt att intressera sig för stadens “enskilda ärenden“, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
