Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1636-1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDSSKEDET 1636—1813
ENOM SVERIGES DELTAGANDE I DET TRETTIOÅRIGA
kriget kom vårt land i lifligare beröring med utlandet, dess idéer
och strömningar men också dess vanor och ovanor. Sverige blef
snart ryktbart och främlingar, som af en eller annan orsak icke
sällade sig under de svenska fanorna, kommo i stället hit, och Stockholm var
oftast målet för dem. Föregående tiders invandrare hade i regeln varit
handtverkare eller affärsmän, men nu börjar på 1620-talet en annan invasion, som
når sin kulmen under drottning Kristinas dagar. Det var hufvudsakligen en hel
del godt folk, som blifvit utan sysselsättning eller marknad i de af kriget
bevörda områdena. Tydligast afspeglar sig detta i supplikerna till magistraten. Det
var fattiga studenter, som behöfde hjälp till studier och som stucko fram dikter
till stadens ära; det var målare, kopparstickare och bildhuggare, som ämnade
göra något; lindansare, långa och starka karlar, björnvisare och komedianter,
som ville hyra lämplig lokal för sina prestationer, det var slutligen landsflyktiga
protestanter, döpta judar och folk, som hade anhöriga i “fängelse hos turken,
hvilka bådo om en skärf, kort sagdt, ett mycket brokigt sällskap. Naturligtvis
saknades äfven nu icke representanter för industri, handel och vetenskap, men
deras inflyttande var betingadt af andra orsaker. Nya vanor, åskådningar, kraf
och idéer bröto fram, allt påskyndadt genom de hemvändande krigarna och
genom täta utländska studieresor af dem, som en gång skulle taga fädernas arf
i stats- eller stadstjänst. Det var renässansens ljusa och glada, någon gång
bortskämda människa, som nu på allvar höll sitt intåg i Sveriges gamla hufvudstad.
Ungefär samtidigt med denna invasion af folk och idéer pågick raserandet
af Stockholms befästningar. Johan III:s murar i öster och väster jämnas med
jorden, ett antal torn rifves 1637, bland dem två vid den påbörjade slussbyggnaden.
1672 refs Norreport på Mynttorget och omkring 1700 det yttersta södra tornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
