Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1636-1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidsskedet 1636—1813 53
af åtta representanter. Följande år genomdrefvo borgarna, att de af magistraten
valda icke blefvo erkända vid riksdagen, med mindre de gillats af borgerskapet.
Därjämte försökte de att öka antalet riksdagsmän, 1727 t. ex. till tio stycken.
vid de följande riksdagarna upprepades slitningarna: borgerskapets elektorer valde
icke alltid de magistratspersoner, som magistraten själf utsett, och för att råda
bot utfärdades 1731 23/8 en k. förordning angående riksdagsfullmäktiges val i
städerna. Borgerskapets fria valrätt blef nu erkänd, men å andra sidan hölls noga
på magistratens rätt och anseende. Den senare fick välja fyra, det förra sex ombud
Förordningen var emellertid mycket bristfällig och blef därigenom grundvalen
lagd för allt följande bråk, som upprepade k. förklaringar sökte att bilägga.
Borgerskapet hade dock fått vind i seglen och slutligen kom det 1741 därhän, att
magistraten miste sin gamla rättighet att utfärda riksdagsfullmakt, hvilket därefter
skedde genom borgerskapets äldsta eller dess elektorer. Dessa elektorer utsågos
af borgerskapets för det politiska lifvet skapade s. k. klasser, hvilka på grund af
skattecensus bildats af olika antal ämbeten och societeter.
Genom striden om den s. k. principalatsfrågan 1742—43 växte likväl magistratens
politiska makt öfver borgerskapet och den utsträcktes ytterligare 1752. Med
mössornas seger 1765 gjorde sig åter mera demokratiska tendenser gällande;
sålunda återfick borgerskapet genom k. br. 1766 6/8 en del af sina kringskurna
politiska friheter.
På grund af en framställning af kram- och minuthandlaresocieteterna yrkade
borgerskapet 1772, att tvänne af magistratens fyra riksdagsombud måtte ersättas
med två från dessa societeter. Men knappt hade magistraten gifvit vika, förrän
revolutionen kom den 19 aug. 1772, förändrade ställningen och gjorde en ända
på frihetstidens tvistande och maktlystna partier.
Under de politiska tvistigheterna mellan magistraten och borgerskapet, uppkom
på 1740-talet de första försöken till valmöten. De ägde i största hemlighet rum
på kaffehus och källare, men när magistraten fick kunskap om dem, blefvo de
utan vidare förbjudna såsom skadliga och opassande. I längden gick det likväl
icke att förkväfva dem.
Ti kommunens fromma samarbetade ledamöter af magistraten och
borgerskapet i åtskilliga inrättningar. bland hvilka må nämnas
inkvarteringskommissionen och brandvaktskasseadministrationen. I hvardera sutto tvänne
magistratsledamöter liksom i k. politie- och brandkommissionen. Denna är så till
vida märklig, som det genom densammas sammansättning var första gången som
andra befolkningselement än borgare och husägare vid magistratens sida kommo
att ingripa i skötseln af stadens angelägenheter. Kommissionen bestod af (utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
