Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms magistrat och rådhusrätt. Kortfattad öfversikt af Nils Östman - Tidsskedet 1636-1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Stockholms magistrat och rådhusrätt
nämnda år med två ledamöter från fabrikssocieteten, hvilken genom k. br. 1763
24/4 fått sig ålagda samma plikter och utskylder, som hvilade på borgerskapet
och i gengäld erhållit motsvarande rättigheter. Såväl de äldste, som särskilda
taxeringsmän af borgerskapet utvaldes alltjämt af magistraten, hvilket bekräftades
af k. br. 1772 5/1.
Den största vinsten under 1600-talet vann borgerskapet genom 1672 års
förordning, som bl. a. stadgade, att tolf af borgerskapets äldste skulle i viktiga ärenden
adjungeras de fyra kollegierna. Härigenom fingo de 48 äldste tillfälle att deltaga
i stadsstyrelsen. Det nästa steget skedde i september 1710, då grunden på
öfverståthållaren Burenschölds initiativ lades till bemedlingskommissionen,
hvarigenom borgerskapet fick sin egen förvaltande myndighet. Den bestod af ett utskott
af de 48 äldste, förmodhħgen redan nu af tretton personer, som ägde att upptaga
besvär i taxeringsfrågor, vare sig klaganden var burskapsägande eller ej. Denna
utvidgning af borgerskapets gamla rätt att vid magistratens sida deltaga i
takeringsfrågor synes hafva upphört redan tio år därefter, ty efter påtryckningar från
borgerskapets sida fick bemedlingskommissionen genom magistratens beslut 1720 10/6
tillstånd att verkställa debiteringen och uppbörden af de utskylder till staden,
hvilka borgerskapet såsom särskild klass hade att erlägga, samt att förvalta, använda
och redovisa för dessa medel enligt af de äldste meddelade föreskrifter. Härigenom
fingo de äldste en ännu större betydelse för staden i finansiellt afseende, hvilket
i framtiden, såsom vi snart skola se, blef händelsedigert nog för magistraten, ty
oftast var kommissionens kassa full, när stadens, d. v. s. dess af
handelskollegium förvaltade kassa var tom eller starkt anlitad; sålunda skedde både rådhusets
reparation 1754—55 och börsens uppförande på 1700-talet på kommissionens
bekostnad. Vissa årliga utgifter till stadens fromma ålågo äfven kommissionen, som
verkade oförändrad till 1865, då efter öfverenskommelse mellan stadsfullmäktige
och borgerskapets äldste de senare och kommissionen på vissa villkor afstodo
från sina kommunala rättigheter.
Samma sträfvan efter utvidgadt inflytande, som borgerskapet genom sina äldste
eller deras elektorer med god framgång på magistratens bekostnad ådagalagt
på det kommunala lifvets område, framträdde äfven på det politiska. Här hade
borgerskapet, som förut nämnts, kommit i svår delo med magistraten, en situation,
som äfven återverkade på det kommunala samarbetet.
Ehuru riksdagskallelserna meddelade städerna tillstånd att sända blott en
borgmästare och en rådman till riksdagarna, lät dock Stockholm i regeln representera
sig af tre à fyra personer, så att utom de tvänne nämnda tillkommit
stadssekreteraren och en af de äldste. Alla valdes af magistraten och det första undantaget
härifrån bildade valen till 1719 års riksdag, till hvilken borgerskapet utsåg fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
