Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De äldre rådhusbyggnadernas historia. Af Nils Östman - 2. Rådhuset vid Riddarhustorget 1732-1915. Bondeska palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 De äldre rådhusbyggnadema
dock obetaget att dessförinnan utbetala beloppet. Vidare önskade hon erhålla en
“äreskänk“ på 6,000 dlr kmt. Arfvingarna hade underrättats och samtyckte till
försäljningen. Dock, om konungen icke godkände köpet, skulle affären betraktas
såsom aldrig afsluten. Sedan några andra med affären förknippade smärre villkor
diskuterats, förklarade sig underståthållaren och magistraten belåtna, och redan
samma eftermiddag utreste den förre jämte några af magistratens ledamöter till
konungen på Karlberg för att underrätta honom om aftalet, hvarjämte
borgerskapets äldste fingo meddelande om köpet. Den 27 april afgick magistratens
underdåniga skrifvelse till konungen med anhållan om fastställande af köpet, och samma
dag resolverade konungen enligt magistratens önskan.1
Men nu började nyheten att sippra ut och de, som i främsta rummet började
undersöka saken, voro grefvinnans fordringsägare, hvilka försökte hindra den
pågående lagfarten, tills det blifvit bestämdt, att försäljningssumman vid utbetalningen
komme i taka händer. Första uppbudet d. 4 maj aflöpte normalt, men fem dagar
därefter protesterade amiralen J. F. Örnfelt, som hade en fordran på 12,744 dlr
smt2. Vid det andra uppbudet d. 25 maj väcktes protest af kapten V. von Knorring
och riksbanken genom sin fiskal J. M. Bellman. Slutligen vid det tredje uppbudet
d. 8 juni protesterade grefvinnan Elsa Sparre och notarius publicus Salomon Ratke
samt d. 10 handelsmannen Johan Falck. Emellertid hade magistraten dagen förut
beslutat, att hela köpeskillingen skulle insättas i riksbanken på slottskansliets konto
för grefvinnans kreditorers räkning. Beloppet erhölls på så sätt, att ur stadskassan
togos 76,000 dlr kmt, som influtit för i järnvågen försåldt järn, till hvilket staden
fått äganderätt genom riksdagsbeslut; handelskollegium upplånade i lånebankssedlar
66,000 dlr kmt — mot det att magistraten pantsatte det södra stadshuset i
riksbanken — och politiekollegium af Danviks hospitals och “de husfattigas medel “
83,312 dlr och 17 2/8 öre kmt mot 6 24 ränta.
Först några månader före grefvinnan Gyllenstiernas frånfälle utfärdade
magistraten 1737 21/6 fastebrefvet på det nya rådhuset (se vidstående afbildning;
aftryckt i bilaga n:r 3).
Knappt hade lagfarten försiggått, förrän Carlberg hade uppmätningsritningarna
öfver palatset färdiga, efter hvilka magistraten d. 27/6 höll syn samt bestämde om
reparationer och rummens fördelning för institutioner och tjänstemän. Detta
dokument har dessvärre icke kunnat återfinnas. Carlbergs samtidiga förslag till en
lättare ombyggnad och uppförande af de södra flyglarna rönte ej bifall från
magistratens sida.3
1 Resolutionen aftryckt hos Sirén, a. a. I, 152—153.
2 En daler silfvermynt var vid denna tid lika med tre daler kopparmynt.
3 Förslagen afbildade och behandlade af Sirén, a. a. l., 132—133, pl. 79 och 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
